För många detaljer skymmer sikten

Författaren och musikern Carl-Johan Vallgren som fick sitt genombrott och ett Augustpris med sin sjunde och förra roman Den vidunderliga kärlekens historia 2002, har nu kommit med sin åttonde roman, Kunzelmann & Kunzelmann. Den förra var en sidvändare, en i sanning vidunderlig berättelse om en misskapt mans öden och äventyr under artonhundratalet. Har ni inte läst den än, gör det! Den nya boken Kunzelmann & Kunzelmann är i grunden två berättelser, om en son och hans far. Fadern, Viktor Kunzelmann föddes den 9/11 1920, på dagen tre år innan Hitlers misslyckade kupp i München. När han dör i juni 2004 uppdagas det för sonen Joakim Kunzelmann att allt han trott om sin far visar sig vara falskt. Inget av det fadern berättat är sant. Han verkar ha levt dubbelliv och ljugit om allt. Boken växlar i längre avsnitt mellan de båda. Först möter vi sonen, frilansjournalisten Joakim, som är desperat och pank. Han har lånat av i stort sett alla han känner och därför övergivits av sin älskarinna, en journalist med design som specialitet. Joakim är både porr- och drogmissbrukare, sedan flera år trogen kund hos en psykoanalytiker, ägare till en för stor och för dyr lägenhet i Stockholms innerstad samt ett alldeles för dyrt och fallfärdigt hus på Gotland. Kort sagt, hans liv är en karikatyr av dagens inne-nöjes-värld, där författaren inte drar sig för att nämna olika sorters kändisar vid namn. Viktor, fadern, växte upp på barnhem och visade sig tidigt vara ett konstens underbarn. En av nunnorna tog honom i elva- tolvårsåldern med till Berlins alla konstmuseer och tack vare sitt fotografiska minne kunde han trettio år senare återskapa mästerverken som förstördes under bombningarna av Berlin. Men, hans mecenat var jude. Och när han blev gripen kunde Viktor inte avsluta sina konststudier, istället blev han förfalskare. Dessutom var han homosexuell. Romanen är upplagd så att vi ska se likheterna och olikheterna mellan mellankrigstidens dekadens och dagens, för att vi ska fundera över vad som är falskt och sant, rätt eller fel. Men det är för mycket! För många detaljer, för mycket ingående skildringar av samlagsställningar och pinkturblandningar, för många tillfälligheter och osannolika händelser staplade på varandra. Det hade räckt med hälften. Berättelsen om den homosexuelle konstnären som tvingas leva hela sitt liv förljuget är gripande, jag dras med i hans och hans kompanjons intriger för att prångla ut de förfalskningar Viktor gör. Men när Viktor blir en hjälte som ska avslöja nazisternas falskmynteri, och när han blir världsledande expert på allt som har med konst att göra då känns det som om han lika gärna kunnat heta Arn. Vallgren för en diskussion med mig som läsare, han frågar om det vackra är bättre för att det är dyrt eller för att man tycker om det. Förfalskarens trygghet, säger han, är att måttstocken för kvalité numera heter pengar. Det är en berättigad fråga, men han låter mig tråkigt nog inte tänka själv.

För många detaljer skymmer sikten

"Berättelsen om den homosexuelle konstnären som tvingas leva hela sitt liv förljuget är gripande, jag dras med i hans och hans kompanjons intriger för att prångla ut de förfalskningar Viktor gör," skriver Maria Hamberg som läst Carl-Johan Vallgrens bok Kunzelmann & Kunzelmann.