För den som vill förstå världen

Vid något tillfälle har jag på den här sidan nämnt Jorge Luis Borges, poeten och bibliotekarien från Buenos Aires. Nu gör jag det igen. I en av sina märkliga noveller berättar han om den aleph som han sett under källartrappan hos en av sina diktarkollegor. En aleph är allt, absolut allt samtidigt, en spegel eller ett prisma, något obeskrivbart, genom vilket allt kan betraktas, inte successivt utan simultant, allt som hänt, allt som finns och funnits; hela det ofattbara universum samtidigt.
Det är en aleph jag tänker på när jag tittar i Texter från Sapfo till Strindberg, en textantologi från Studentlitteratur, egentligen avsedd för studenter i litteraturvetenskap. Det är en mycket generös bok, en vacker kub, dubbla spalter och 1.500 sidor, med den första hos Homeros och den sista i sällskap med Hjalmar Söderberg och En herrelös hund, en av hans finaste historietter. Däremellan finns nära nog allt och tänker man sig att världen faktiskt inte är något annat än sina berättelser, så rymmer boken likt en aleph ett universum.
Jag bläddrar förtjust från Sapfos längtan (i Lindegrenprisade Jesper Svenbros tolkningar) till Rimbauds förtvivlan, från Birgittas Uppenbarelser till Selma Lagerlöfs Saga om en saga och från Odysseus sista seglats som Dante återger den i Den gudomliga komedin till Balzacs oerhörda färdplan genom samhället som den presenteras i förordet till Den mänskliga komedin.
Jag letar ett par favoriter, men hittar till min förvåning inte världslitteraturens två mest förlästa figurer, riddaren Quijote och madammen Bovary; inte har man väl glömt Cervantes och Flaubert? Ett efterord ger den kloka förklaringen, Don Quijote och Madame Bovary förväntas vi läsa i sin helhet, och det är ju rätt. Det är förstås därför som Balzac representeras enbart med sitt förord, Charlotte Brontë med ett par brev som kommenterar egen och andras romankonst och Jane Austen med ett utkast.
Å andra sidan bjuds här hela Aristoteles Om diktkonsten, en lärobok i berättande som är oumbärlig för den som drömmer om en manuskarriär i Hollywood.
Här finns flera texter om texter, om att skriva och läsa, till exempel Edgar Allen Poes Korpen vid sidan av Kompositionens filosofi, den egna och pedagogiska analysen av just den dikten.
Och sedan, på ett annat uppslag, något helt annat; Schopenhauers Om läsning och böcker.
Sida efter sida, allt, en aleph, och varför skulle bara litteraturstudenterna ta del av denna rikedom, när den bör ligga lättillgänglig och vacker på soffbordet hos alla dem som vill förstå världen.
Och förresten; en perfekt present till en nybakad student.