För åttonde året i rad arrangerade Micke Forsberg och Ulf Wiksten i Gråttfolk minifestivalen Midvinterfolk. Ja, inte ensamma, betonade Ulf och räknade upp många fler eldsjälar som gjort ett avgörande jobb bakom kulisserna.
Det viktigaste av allt var förstås det musikaliska smörgåsbord som dukades upp under mer än fyra timmars konsert under lördagskvällen.
Folkmusik, världsmusik, etno, folkrock, visor, folkdans, pop, ja, alla möjliga och omöjliga etiketter kunde komma till användning, men varför inte bara nöja sig etiketten MUSIK?
Tror jag håller mig till den. Det blir enklare så.
Att sitta i en konsertlokal i Luleå och i över fyra timmar lyssna på unga musiker, titta på de något äldre folkdansarna i Luleå Balkandansare och tre orientaliska dansare i Oriental Hips, skulle kunna vara en tröttande upplevelse.
Men så blevo det icke, tvärtom!
God musik, spelad och sjungen av hjärtats lust fungerar definitivt uppiggande.
Hela musikergänget, närmare trettiotalet personer öppnar festivalen med att gemensamt framföra Gråtlåten. Gråtlåten föddes ur en teaterföreställning i Stockholm i början av 1970-talet, där Skäggmanslaget och en eller annan numera bortglömd popgrupp framförde den.
Resten kan sägas vara svensk folkmusikhistoria i modern tid och ursprunget till det folkmusikintresse som bland annat här i Norrbotten resulterade i Norrlåtar och J P Nyströms. Och uppenbarligen lever vidare genom de många musikerna i grupperna Max 5, Tijå, Gråttflok och Framnäs Folklore Ensemble.
Max 5 var en för mig helt ny uppenbarelse. De öppnade med en vemodig skotsk visa, Loch Lomond. Kärleken är ibland en grym gåva och i det här fallet slutade det inte lyckligt. Det vemodiga förstärktes av en alldeles fantastisk sångare, Gabriel.
Sedan Hälsingevalsen, och Sverige, en fin version av Kents låt.
Där hittar vi bland annat den fina och alltför aktuella textraden: Välkommen hit, vem du än är….
Också en fin version av Underbart av Kalle Moraeus och Orsa Spelmän. Max 5 är en rätt ny konstellation som jag tror kommer att visa upp sig mer framöver.
Gruppen Tijå bestod av fem elever från Framnäs Världsmusiklinje och det blev en fräsch och musikaliskt driven upplevelse. Mandolin, dragspel, harpa, fiol, blockflöjt, trummor och sång levererade två irländska visor. Musiken var driven och svänget betydligt. Kändes som en av kvällen höjdpunkter och klockan var inte ens sju när Tijå avslutade sin del av konserten under publikens bifall.
Veteranerna i Gråttfolk körde ett varierat program med bland annat folksång från Hebriderna och en Hooterslåt, One of us.
Framnäs Folklore Ensemble under ledning av Dan Engman drog iväg på en östeuropeisk folkmusikresa som kom i självsvängning redan efter ett par låtar.
Mäktigt.
Ni förstår, här handlade det om internationell folkmusik från alla håll. En uppfriskande dos musik som visar hur bra Kents låt Sverige passade in:
Välkommen hit, vem du än är…