Folkligt julsväng med Orsa spelmän

Jag går direkt förbi den julbuffé som står framdukad och, såhär på decembers tröskel, ännu ser snarare lockande än uttjatad ut. Stora salens parkett är fullsatt av en publik som gärna sparkar igång julstämningen en dryg månad i förväg och säkerligen oftast väljer att göra det med en konsert av denna typ. En minut över sju slår det fem man starka kompbandet, anförda av orkesterledare Johan Granström, an de första tonerna i Stilla natt. Snart rör sig också kvällens konferencierer, enligt Wikipedia den högst betalda spelmansduon i Sverige, in på scenen - violinisten Kalle Moraeus och dragspelaren Bengan Jansson. De sjunger en visa till melodin av Harry Connick, Jr:s Recipe for Love innan de introducerar jazzsångerskan Hanna Hedlund, julturnéns gästartist, som nått tidigare framgångar bland annat i melodifestivalen och med succémusikalen The Last Five Years. Hon hinner med ett antal klädbyten redan före pausen och sjunger, då Orsa spelmän gjort entré, en Luciavariation som, med fyra fioler och två dragspel, blir imponerande folksvängig. Efter intervallen tar Kalle Moraeus själv till mikrofonen med ett julmedley som bland annat innehåller svenska versioner av Let it Snow! Let it Snow! Let it Snow! och Irving Berlins I’ve Got My Love to Keep Me Warm. Bengan Jansson följer upp med en nedtonad version av Nat King Coles Christmas Song, ännu en av de många amerikanska klassiker som framförs. Till dessa hör också Santa Claus is Coming to Town, förgylld av ett oväntat elgitarrsolo från Moraeus sida, och världens förmodligen bästa jullåt - den (förvisso irländsk-brittiska) fantastiska duetten Fairytale of New York. Den ordinarie föreställningen avslutas med ytterligare en amerikansk visa i svensk tappning - Jag såg mamma kyssa tomten, vilken Kalle Moraeus passande nog valt att kompa på banjo.