Flytten gav inspiration

Uppmärksamma läsare känner igen Nina Pudas från förr. Kuriren har nämligen följt The 21st Century Noice karriär sedan ett tidigt stadium. Redan för två och ett halvt år sedan, innan både skiv- och förlagskontrakt var i hamn så blev de ett av de allra första banden att utnämnas till ?månadens demoband? ? som Kurirens nöjeredaktion utsåg varje månad. Sedan dess har det runnit en hel del vatten under de berömda broarna för Nina Pudas, Daniel Gamba och Jörgen Åhman ? som tillsammans bildar garagerockbandet The 21st Century Noice. Debutalbum på egen etikett, med distrubition av en av landets största distributörer för rockmusik ? Soundpollution. Kalasturné med ovan nämnda storfräsare, plus Thomas Di Leva och Backyard Babies. Och blandade recensioner på den självbetitlade debutplattan, kritikernas favoritutryck säsongen 2005 har ju nämligen varit ?garagerocken är död?. Rocken är evig ? Allt går i cirklar. Rock kommer alltid att finnas, men det är klart att det var jättestort med Hives och allt det där runt 2000 så nu är det nåt annat som råkar gälla. Men jag tror inte folk är dumma, de lyssnar på vad de själva tycker är bra, menar Nina Pudas. The 21st Century Noice bildades ?på riktigt? 2001. Nina flyttade ned till Stockholm redan året innan och hon har tidigare bott i såväl Kangos (där hon växte upp) som Piteå och Luleå. ? För den musik som vi vill spela så finns det inga speltillfällen i Luleå. Det kan ha blivit bättre nu, jag vet inte men för alla artister som spelar sin egen musik så är det viktigt att få spela live. ? De allra första demos som vi gjorde satt jag ock skickade ut till bolagen via brev. Vi fick positiva signaler redan då och ett förlag var och kollade på vår första spelning i Stockholm, men hade vi inte flyttat ned till Stockholm tror jag det hade tagit mycket längre att komma dit där vi är nu. Lätt med billig teknik Ni som har följt den här artikelserien sedan första publiceringen (Pelle Gunnerfeldt), har också kunnat läsa om de framsteg som ny, billig teknik har gjort för lovande musiker och artister. För en billig slant kan man numera spela in, pressa upp och tillverka sina egna album. Det finns också gott om exempel på artister som på egen hand och små medel byggt upp en hel karriär. ? Det kan ta lite mer tid, men jag tror nog den här branschen kommer att ändras en hel del och att man inte längre behöver flytta för att lyckas på samma sätt. Man kan redan nu spela in en skiva billigt, men man vet inte riktig vad det ger. Man behöver också folk med kontakter och promotion bakom sig. Inspiration Nina Pudas pratar vidare om den inspiration det har gett henne och de andra i bandet att flytta ned till ett rikare rockkulturliv. I början sprang bandet runt en del på klubbarna och försökte skaffa spelningar och nya kontakter. ? Jag önskar vi var än bättre på det. Vi är inte så bra på att springa rakt på folk och pusha för vår grej. Om jag blickar tillbaka tycker jag dock det blev mycket enklare sen vi flyttade ned hit. Man kan träffa folk öga mot öga, i stället för att skicka runt demo och få ett avlägset svar via brev. I Luleå var det lite segt på den fronten. Exakt hur stor roll det spelar att träffa promotionfolk och stora bolag, som alla är koncentrerade till storstäderna kan inte Nina säga. Men för 21st har det spelat roll. Återigen beror det förmodligen mycket på vilken genre av artist man är. Om livebiten är viktig och om man har möjlighet att styra upp promotion, tryckning, mixning och andra bitar som behövs på egen hand ? på en mindre ort. Om bara 5?10 år tror dock Nina det kan se annorlunda ut. Över hela världen ? Downloads och internet har ju gjort att man kan släppa via internet och nå ut över hela världen. Redan nu har inte skivbolagen samma makt de en gång hade. Jag tycker det är bra, och visst kommer det göra att fler mindre band får chansen i framtiden. Det verkar vara svårt att få ett exakt svar på hur det ligger till med den där gamla hörsägnen att man måste flytta för att lyckas som artist/band. Medan Nina Pudas och hennes band jobbar vidare i studion för en albumuppföljare, jagar nytt skivkontrakt och är i London och visar upp sig för skivbolag så får vi leta vidare. Närmast gör vi just det i den sista delen av den här artikelserien, då vi träffar den sista i raden stora norrbottniska musiker och artister. Missa inte det. Du kanske får svaret till sist. Eller så blir du i alla fall en aning klokare.