Flightplan

"Alldeles tillräckligt nojigt". Det säger Kurirens recensent Rolf Nilsén om Flightplan och ger filmen tre kurirenhästar i betyg.

Kultur och Nöje2005-10-21 06:30
ROLF NILSÉN
<P>Flightplan <BR>Filmstaden <BR>Regi: Robert Schwentke <BR>Manus: Peter A. Dowling, Billy Ray <BR>Foto: Florian Ballhaus <BR>Musik: James Horner <BR>Skådespelare: Jodie Foster, Peter Sarsgaard, Erika Christensen, Sean Bean, Greta Schacci, Judith Scott med flera <BR><BR>Kallsvettigt och alldeles tillräckligt nojigt ombord på ett skrämselframkallande flygplan, på väg från Berlin till New York, där den nyblivna änkan Jodie Foster befinner sig tillsammans med tystlåtet eftertänksam sexårig dotter.<BR>Och när mamma somnar till och upptäcker att dottern bara är borta (och då menar vi: b-o-r-t-a) ? det är då som alltsammans börjar bli väldigt stirrigt och kaotiskt här i den inte alls så särskilt förutsägbara thriller som heter Flightplan och som inte direkt föder någon mera våldsam längtan efter en nattlig Atlantflygning.<BR>Jodie Foster har åtminstone filmisk erfarenhet av att ta hand om värnlösa små döttrar sedan tidigare. I Panic Room kämpade hon tappert mot insisterande inbrottstjuvar. Och här får hon tämligen direkt ett mycket spänt drag kring munnen, något härjat i det strama ansiktet, och börjar närmast frenetiskt plocka hela flygplanet i bitar på jakt efter den saknade dottern.<BR>Det nojiga består i att vare sig medpassagerare eller besättningen säger sig ha sett någon dotter. Tvärt om: det skaffas fram ett intyg där det står att dottern dog tillsammans med pappan, som en vecka tidigare hoppade mot sin död från ett tak. Är alltsammans en konspiration för attt driva mamma Jodie från vettet eller?<BR>Flightplan lyckas alltså ganska snabbt legitimera sig som en nervig och regelbundet överraskande thriller, med god skrämselpotential och en suggestivitetsfaktor utöver det vanliga.<BR>Den startar med snyggt filmade (av Florian Ballhaus, uppenbarligen en skicklig son till mästerfotografen Michael Ballhaus; som arbetat med exempelvis Wim Wenders) scener från ett skickelsedigert snöigt Berlin och fortsätter sedan med dova bildvinklar och disigt ljus in i det stora flygplanet.<BR>Skumma medpassagerare, vänligt förstående men tvivlande besättningsmedlemmar och så en flygpolis, spelad av den med ett skeptiskt utseende ständigt försedde Peter Sarsgaard, kompletterar helheten här.<BR>Jo förresten: Sean Bean, som annars alltid får spela illasinnade skurkar, får bryta mot reglerna och här spela flygkapten. Välgörande.<BR>Flightplan kan alltså beskrivas som en listig och lagom bister redogörelse, för ett skeende som man helst av allt vill slippa att någonsin behöva bli delaktig av.<BR>Psykologiska moment och handfast spänning i god förening, med Jodie Foster som mamman som aldrig någonsin ger upp. Och visste vi inte hur många utrymmen som det finns i ett stort flygplan, så får vi sannerligen veta det här.<BR>Rekommenderas ? men särskilt mycket till dem som kan hålla sin allmänna nojighetsfaktor under någorlunda kontroll.<BR>Slutet är lite smetigt och med trevande ansatser till politisk korrekthet ? men sånt får man lära sig att leva med.<BR>Annars ? helt godkänt.<BR>Betyg: tre hästar </P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!