Flera skikt i samma bild

Något om min mamma. Jette Andersen titel på den utställning som nu hänger i Konsthallen i Luleå är både undanglidande och uppfordrande. Något om min mamma - ja, vad vet barnet om sin mamma? Vad kan barnet påstå, vad vill barnet veta? Jette Andersen, som både är arkitekt och målare, använder bilder för att återvända till de egna tidigare levnadsåren. Det är hon inte ensam om, men inte alla gör det till en uppgift för att gå till botten med vad dåtiden gjort för varandet i samtiden.För henne är en målarbok från 1950-talet startskottet. Där fanns från en amerikansk, och för den delen nordisk, kvinnovärld för efterkrigstidens hemmafruar som flickan fyllt i. Vilka blev de där kvinnorna i sina lägenheter och villor och av sina dagar med barn och andra kvinnor, av dagar med matlagning och rena kläder? Vilka blev sedan deras döttrar? Målarbokens bilder fördes in i hennes vuxna konstvärld och utforskades.För närvarande är det familjealbumet med sina muntligt traderade berättelser men också fotografier helt utan överförd historia, som upptar intresset och förs in målningarnas nya sammanhang. Men oavsett förhistoria är modern närvarande i alla visade verk. Så även, om än inte avporträtterad, i Döden - en berättelse om livet . Det är ett av utställningens mindre verk, utfört i orange, svart och textil. Mot en ljus och ospecifik bakgrund har Andersen placerat en flicka i helfigur i centrum. Hon är klädd i vitt, med stor rosett i håret och omgiven av en ram, om jag vågade skulle jag kalla den fittformad, inklädd i svart flor. Det blir en fascinerande och lite otäck dubbelexponering av flicka-kvinna erfarenheten.Just detta, att Andersen återkommande fångat flera skikt av kvinnovarandet i samma bild, känns mycket exklusivt . Vanligare är att man liksom tar en erfarenhet i taget, men när hon hämtat det hon minns av som flicka, tonåring, själv mamma till flickor, och medelålders och sedan återanvänder samma bilder tycks alla erfarenheter få plats samtidigt. De nya verken förmedlar därför både barnets avstånd till modern; en vuxen i roll, en gåta, och samtidigt en människa vars väsen och kärlek betyder allt. Och den vuxna kvinnans erfarenhet när hon i moderns ungdomsporträtt ser henne innan moderskapet, eller den jämnåriga kvinnan vars liv blev ens barndom och som man kan känna sympati för. Kanske till och med sorg över de drömmar man tror hon hade.Men utställningen har ytterligare dimensioner. Kvinnan som blev konstnären har själv två döttrar. De målas in och tidens tunnel blir en plan yta. I Följden var och därför och ändå trots allt dricker två mödrar och fyra döttrar öl ur flaska. Alla samtidigt både unga och vuxna.Verket är utfört i utmanande svart och rött som är en av de färgkombinationer Andersen arbetat med. En annan svit bilder domineras av giftgult medan orange och grått återkommer i ett par verk. Den mörkt blåa Att för livet ge sitt liv där Jette Andersen avporträtterat sig med mormodern och modern är därför en solitär. Med sina vita blommor och skugglika gestalter talar den allvar om livet och moderskapet. Finns det verkligen egentligen någon annan väg än att öppna sitt liv helt och fullt för någon annan om man barn ska ha, tycks den fråga. Finns det?Fotnot: Recensioner av Konst från Norr III även 26 och 29 juli.

Flera skikt i samma bild

Konsthallen i Kulturens hus i Luleå visar konst från Norr III, den avlutande delen i sin mönstring av samtidskonst från regionen. Fem konstnärer deltar.