Flärdfullt gycklarspel

Jag häpnar nämligen gång på gång över de knivskarpa färgerna och spotlights, som får vitt ljus att regna ner på scenen eller skapa cirklar som glider ut över publiken, i Pasi Pehkonens ljusdesign. Tillsammans med Metti Nordins kostym och scenografi är det flärdfullt och vackert, ett riktigt gycklarspel, och den dröm man själv försöker iscensätta där bland utklädningskläder och gamla luftiga gardiner på lekens vindar. Den föreställning som nu turnerar i Norrbotten är inte den finska
föreställningen, utan en omarbetning för det svenska kompaniet och tre av deras dansare. De föreställer ett åldrat par färgrika papegojor i gycklarbranschen vars ägg äntligen kläcks. Kanske är det hettan i minnen och drömmar framkallade av en gammal svartvit stumfilm från deras första tid tillsammans i Paris, som får det att ske. Lite senare får de även i sig några försenade krumelurpiller och kan kasta av sig de inledande scenernas grå överrockar för att bli både vackra och starka igen. Men i koreografin är de inte bara aktörer som försöker berätta en historia, utan lika mycket en påtaglig del av de bilder Pehkonen och Nordin skapar. Och tillsammans med projektionerna på den gigantiska duken i fonden och de ljud dansarna framkallar med röster och föremål, tillhör deras dubbla roller det läckra och lekfulla i Gojorna. Mindre bra är däremot den vilja Heiskanen har att berätta så himla mycket på samma gång. Gojorna handlar om åldrande, drömmar, den unges växande och konstnärers ständiga brist på pengar. Han vill dessutom ta oss med på en resa till Paris och till sist skicka ungen ur boet. Ingenting blir heller riktigt fördjupat utan vi svävar i en variant av det dunkelt sagda. Dessutom påverkar alla byten tajmningen. Däremot är det fint med de associativa möjligheterna, inte minst tack vare den makalösa städvagnen som kan innehålla och förvandlas till allt. Ensemblen har dock svårt att nå ut över rampen med sina upptåg, och när många partier dansas långt inne på scenen tappar jag kontakten med de ständigt småpratande fåglarna. Särskilt längtar jag efter närhet till den lilla pigga ungen i Marjut Sinis glada gestalt. Hos henne finns hela tiden den närvaro och stringens, som i övrigt stundtals förloras bland allt Heiskanen vill tala med oss om. Fotnot: I dag torsdag 10 april ser barn i Kalix föreställningen. 15 april visas Gojorna i Haparanda.

Flärdfullt gycklarspel

När den finske koreografen Simo Heiskanens koreografi Gojorna lämnat Esbo vid Finska viken för att flyga över Bottenhavet till Norrdans i Härnösand, har man tagit med sig alla färger, fjädrar och strålande vackra bilder.