Fjäderlätt salong med maskhål

Ett 80-tal inlämnade verk av både amatörer och mer rutinerade konstnärer lämnades in till Studio 31:s sommarsalong, och 32 blev antagna - hur man kan missa chansen att anta exakt 31 verk om man nu har en utställning på Studio 31, beläget på Köpmangatan 31, övergår förvisso mitt förstånd.

25 DAYS OF ADDICTION. Akvarell av Teresa Rautio.

25 DAYS OF ADDICTION. Akvarell av Teresa Rautio.

Foto:

Kultur och Nöje2011-06-13 06:00

För det är knappast så att samtliga alster är omistliga; tvärtom är det endast ett fåtal som är värda besöket.

Bland skära och pussmunniga tantporträtt, jyckar - amatörmålarens favoritdjur - och de ständiga blomsterarrangemangen sticker exempelvis Ulrica Beritsdotter ut med en serie bilder som hon kallar Microcosm: i en mörk jordliknande materia, framställd av textil, tunnlar sig maskar fram, antingen uppförstorade eller vederstyggligt stora, representerande ett blint grävande. Titeln Bloodworm väcker onekligen obehagliga associationer. Tvärtom förhåller det sig med Berit Gabrielssons "skrynklor" - där ger själva ordet, eller rättare sagt beskrivningen, en positiv ingång i konstverket. En skrynkla tycks vara en servett eller ett tygstycke som bemålats med färg och sedan skrynklats till så att ett godtyckligt mönster uppstått. Det är sympatiskt anspråkslösa, för att inte säga harmlösa små skapelser, präglade av experimentlusta: man ser dem och tänker att man kanske skulle gå hem och sätta sig vid köksbordet och göra några skrynklor.

Mycket angränsar till prydnadsestetik och pyssel men här och var med trivsamma resultat, som i Teresa Rautios miniatyrakvarell föreställande 25 olika kaffekoppar, benämnd 25 days of addiction. En bagatell men med lustfyllt dekorativa kvaliteter.

En helt annan målsättning har Göran Renberg, som konstruerat ett slags urtavla med en pendel bestående av en röd Duplobit, lite ståltråd, en vinkork och en avslutande fjäder som han ryckt ur stjärten på en påskkyckling. Detta har han kallat I found a new MAY-B. Här ser jag inte så mycket konstverket som konstruktören, en egensinnig urmakare som suttit med tungan rätt i mun och skruvat ihop en underfundigt meningslös klocka som fjäderlätt pendlar hur som helst.

Tio av verken har engelska titlar, och jag begriper inte varför, blir det konstnärligare på så vis? Kanhända är det ett försök göra sitt skapande mer utåtriktat och trendigt, men det framstår endast som fånig fåfänga. Samtidigt hör tre av de fyra verk jag här uppmärksammat till denna kategori. Det tål att tänka på.

Konst

Sommarsalong

Studio 31

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!