Hormoner som får Josefin och hennes vän Lola att fantisera om mörklockiga pojkar och smaka på ordet knulla. Ett ord som både känns farligt och underbart.
I Paris på semester med sin bästa vän och hennes mamma. 13 år gammal och på väg att lämna det gamla för något nytt. Tiden när känslorna åker berg och dalbana.
Det är med igenkänning Moa Eriksson Sandberg tecknar ungdomsporträtt. Nya känslor som som pirrar, pulserar, lockar och skrämmer, med Paris som berättelsens inramning.
”Har du tänkt på en sak? säger Lola och ser på mig med kisande blick. Överallt i Paris finns det fallosar. Höga byggnader och torn”
Och medan de två unga turistar tillsammans med Lolas mamma Annika, besöker Montmartre, Louvren, parfymtillverkare, Luxenbourgträdgården, Père-Lachaise och katakomberna, blandas fnitter och längtan med tårar.
Hemma finns nämligen Josefins mamma som injicerats med spermier för att hon blivit så gammal att det var enda sättet att få ett nytt barn. Mamma, hennes nya kille Peter och så Josefins lillebror i magen. Peter som Josefin inte tycker om så värst mycket, speciellt eftersom han snusar, säger Tjena mittbena, har en ful keps och skrattar åt reklamfilmer och sina egna skämt.
Länge var det nämligen bara Josefin och hennes mamma, efter att hennes pappa flyttat ut. Nu kanske hon inte längre behövs. Och hennes pappa har inte tid. Han bara arbetar.
Men också funderingar över varför inga killar i hemma i Sverige tittar efter henne, när hon upplever att alla killar i Paris älskar henne. Hemma finns dessutom Pierre, den stora förälskelsen, som dansade tryckare med henne men sedan blev tillsammans med Alice i kören.
Kort sagt. Fint berättat om gränslandet mellan barn och vuxen för unga från 12 år.