"Finskan är mitt hjärtas språk"

Anna Järvinen har gjort musik länge. Sorgen över att ha tvingas lämna Finland som barn har alltid funnnits där. Men nu börjar Anna Järvinen förlika sig med det och är istället glad åt de Finlandsresor som hon gör ett par gånger om året. Förra veckan var hon i stugan med sin familj. - Myten stämmer, alla hyreshus har en bastu! Inget lyxigt, det bara måste finnas. När jag var där tänkte jag på hur rena i hyn alla finnar är, säger Anna Järvinen och kisar mot det vita solljuset.Ett med allt
Hon talar längtansfullt om att elda bastun i stugan. - Jag börjar vid tvåtiden och så är den klar vid fem. Under tiden går man och kollar till elden, sätter in lite mer ved, och plockar. Jag älskar det! Det känns som att man blir ett med allt.Anna Järvinen tar upp sin mobiltelefon för att visa senaste bilderna från stugan, eller "lantstället" som hon säger. Ena föreställer en solnedgång och träd i motljus, det ser lika idylliskt som en stuga ska vara. Men det är inte helt bekymmersfritt för Anna Järvinen att vistas där. - Björn, varg och lo. Jag var jätterädd de vilda djurens närvaro. Men det var helt annorlunda i år. Jag kunde njuta av tystnaden och att det bara var skog. Jag har väl hittat min landsortsperson.- Vi var nere i Småland och spelade in till mina nya skiva en vecka kring midsommar, det kan ha varit då som jag blev van vid skogen. Rädslan slår till ibland och björn är förstås den största fienden.- Det roliga är ju alla de här historier om hur man ska göra när man möter en björn. Man ska vara helt tyst, spela död eller skrika. Hur ska man egentligen göra? Det stod ett rådjur i dammen intill hennes bastu men som ett bevis på Järvinens övervunna rädsla fick rådjuret stå där och hon själv kunde basta klart.- Man är ovan med tystnad, alltid när det blir tyst i filmer händer det något farligt.Kanske finsk skiva
Finskan finns där dagligen, tankarna på en finskspråkig skiva likaså. Men det dröjer, först ska arbetet med Dungen och nya skivan bli klart. Det är språket som gör mig hemmastadd. Det är skumt när jag plötsligt hamnar i ett rum där alla pratar ens språk, som jag inte är van vid. Det är mitt hjärtas språk, mina känslors språk. Jag kan inte svära på finska, det låter för grovt. Men jag kan svära hur mycket som helst på svenska. Vilka känslor är mest drivande när du skriver musik?- Någon form av brist på... vad som helst. Någon form av saknad. Men jag blir hel av att göra musik om det.

"Finskan är mitt hjärtas språk"

n n n Det stod ett rådjur och drack vatten inte långt från hennes bastu. - Men jag är inte längre rädd för djur, säger Trästocksaktuella Anna Järvinen.