Gunnar Svensson är en mångsidig herre. Född 1935 i Åsele, sjöman vid 15 års ålder, han har gått tecknarskola och försörjt sig som tecknare i Paris, varit jordbrukare och skogsägare i norra Värmland, globetrotter med resor runt halva världen, författare i olika genrer, översättare. I höst är han aktuell med boken mitt namn är svensson, antimilitarist, utgiven på Black Island Books.
I korta kapitel berättar han om dramatiska händelser i sitt skiftesrika lik, impressionistiska nedslag utan någon kronologisk ordning från olika håll i världen, än småländsk och värmländsk landsbygd, än Paris, Hanoi, Mongoliet, Portugal, Libanon. Hans berättelser kan liknas vid redigerade dagboksanteckningar. Korta meningar, inte ett onödigt ord, en koncentrationens konst. Bara ett exempel, Svenson befinner sig på vårfest någonstans i Ryssland:
”Folkvandringshörnet av Uralbergens södra utlöpare, mellan skog, berg och slätt. Alla var där. Gammal gubbe bytte jag mössa med. Ålderstigna gummor som jag absolut måste pussa, stillsamt och länge. Inget fick förfaras. Deras munnar var fyllda med helig vodka på god spannmål. Inte en enda tand hade de i de mjuka munnarna, desto mer vodka. En sällsam frid härskade över landskapet.”
Varje kapitel är ett nytt äventyr. Berättelserna är osentimentala och äger mycken charm. Men inte bara charm. Som titeln förkunnar är Svensson antimilitarist och hans pacifistiska budskap är mycket tydligt. Vapentillverkningen i världen är absurd, och de små människorna måste försöka stoppa detta vansinne, menar Svensson, ty regeringarna och militärerna, världens makthavare, gör det inte. ”De högst upp i samhället startar krig. De längst ner har enbart att lyda.”
I enlighet med denna övertygelse tog sig Gunnar Svensson tillsammans med två yngre män in på F 21:s område i Luleå förra året, där stridsflygplan från USA var stationerade. Fredsaktivisterna hade med sig brev till NATO-personalen, som uppmanades att ta avstånd från USA:s krig och motverka detta lands "fortsatta förbrytelser mot världens folk." Dessutom ville de överlämna en burk rosa färg, varmed piloterna skulle måla fredstecken (!) på sina plan. Svensson dömdes för olaga intrång och fick böta 4.400 kr.
Harold Pinters nobeltal återges i sammandrag, ett tal som i fräna ordalag tar avstånd från USA:s krig i Irak. Pinter frågar sig hur många människor man måste döda innan man kvalificerat sig som massmördare och krigsförbrytare, och han anser att både Bush och Blair borde ställas inför Haagdomstolen.
Sara Lidman höll 1984 ett tal mot Bilderberggruppen som sammanträdde i Saltsjöbaden med Henry Kissinger i spetsen. Svensson återger också detta tal i förkortad form. Lidman sa bland annat "de rådslår om kriget mot tredje världen, hur utsvältningen av tredje världen skall kunna samordnas…Vi har kommit …för att vi skäms över att krigsförbrytaren Kissinger räknar med Sverige som en frivillig allierad i det utsvältningskrig han planerar och för."
Svensson instämmer i Pinters och Lidmans kritik av USA. Han anser att denna stormakt har begått och begår fruktansvärda krigsförbrytelser både i Vietnam och i en rad andra länder. USA:s användning av förarlösa plan, så kallade drönare, har ifrågasatts på många håll i världen. Svensson påpekar att attackdrönarnas smygförmåga kommer att testas år 2014 i Vidsel, ”vilket betyder att dessa vansinnesmaskiner ska lågsniffa sig fram över hjortronmyrar i renbetesland”. Arvidsjaurs kommunalpolitiker påstås ha stoppat byggandet av vindsnurror för att inte hindra drönarnas framfart. Om detta är sant, är det minst sagt anmärkningsvärt.
Svenssons värderingar gillas givetvis inte av alla, men oavsett var man hör hemma ideologiskt, tror jag att man har glädje av hans lilla bok, för de fräscha berättelsernas skull och för hans uppriktiga engagemang för fredens sak. Men varför illustrerade han inte sin bok, han som är professionell tecknare?