Trädgården som begrepp och tanke kunde man kanske säga, eftersom den mest av allt går ner mot de idéer som finns bakom trädgårdens alla varseblivna former i historien.
Sådant som Edens lustgård som det inhägnade paradiset, kanske en avspegling av oasens skyddande täthet, den helt samtida företeelsen med terapiträdgårdar som en metod att återfinna balans och hälsa efter utbrändhet och stress. Eller tankarna bakom klassiska skapelser som italienska renässansträdgårdar eller assessor Swedenborgs märkliga 1700-talsträdgård på Hornsgatan i Stockholm, full av märkvärdigheter, fåglar i voljärer och hisnande spegeleffekter.
Ja, många trädgårdar besöker Ambjörnsson, och i dem alla står kunskapens träd i centrum, alltid i form av en tanke om vad det goda livet egentligen går ut på. Det är genomgående sympatiskt och vilsamt skrivet, ibland något förstrött och halvt privat (många barnbarn), men fångat åter av den välvilliga tonen om livets väsentligheter.
Som bekant fnös Lenin missbelåtet över de kolonilotter som Anna Lindhagen visade honom i Stockholm när han var på visit. Lindhagen var en pionjärkraft i Svenska Naturskyddsföreningen, hon verkade också för koloniträdgårdar som hon fäste en smått utopisk betydelse vid, de skulle förädla både kropp och själ, skönhetssinne och dessutom magen med alla nyttoväxter.
Ambjörnssons bok andas Lindhagens förhoppning och han fogar ytterligare en aspekt till trädgårdens rum och tanke, nämligen erotiken. Var mötte man sin älskade, var blommade passionen i kapp med rosorna, var samlade man poetiskt bränsle för kärleksdikternas hetta om inte i trädgårdens rum, alltid lika fyllt av färg, fortplantning och skönhet. Kanske tyder den erotiska fliten på distans, att man inte själv var den som svettades med ogräsen.
En mycket vacker bok, fint formgiven och finurligt illustrerad med såväl medeltida bokmålningar som farfaderns ömsinta fågelporträtt i färgkrita. Saknar jag något är det kapitlet om trädgården och magen, det verkar vara den vanligaste passion som gör att vi driver spaden i marken. Kunskapens frukt i all ära, vad förslår den mot primörernas himmelsvision, färskpotatisen, de sprödaste morötterna, tunna, tunna sockerärtor och orientaliskt sinnliga krusbär. Har verkligen inga tänkare rett sig en måltid med primörer enbart? Tanken och magen kunde det kapitlet ha hetat, den goda smakens trädgård – en kulinarisk resa.