Kan ni tänka er filosofins 1900-tal som ett drama? Som en livsavgörande diskussion där världskrig, revolutioner och självaste framtiden ligger i potten? Så beskrivs den i Svante Nordins smått fantastiska bok om det västerländska tänkandet sedan år 1900, Filosoferna (Atlantis)
Marx klagade ju på att all filosofi hittills (före Marx) enbart sysslat med att förklara världen, inte med att förändra den. 1900-talet blev annorlunda. Inte för att filosoferna varit så mycket bättre än andra på att förutsäga framtiden. När boken tar sin början är det världskongress i filosofi i Paris. Genomsyrade av global framstegsanda och förbrödring, en vänskap man såg överallt, inom idrotten, vetenskapen och handeln, var nu även filosoferna eniga om en ny och underbar framtid.
Fjorton år senare gick bröderna följaktligen ut i krig mot varandra under efterblivet nationella paroller.
Filosofihistoria är traditionellt en malande framställning som börjar med försokratiker och slutar med posmodernism, kronologin är sträng, läsbarheten låg och briljansen bannlyst. Nordin gör filosofin till en världslig nödvändighet och framställningen följer diskussionen, sammanhållningen och brytningarna under det förra seklet. Skolorna finns kvar, men tiden sätter dagordningen. Och sålunda dyker ens favoriter upp då och då, Wittgenstein kommer och Wittgenstein går, men han är inte densamma. Klokt och intressant och förvånansvärt lättläst.
Skildringen är så klart encyklopedisk, den är väldig i sin lärdom, som det blir efter ett läsande och tänkande liv. I bästa fall. Nordin följer filosofins diskussioner genom det politiska rummet, i dess nationella begränsningar och så klart genom de utgivna skrifterna. Krigen och perioderna där emellan gör ramarna. Krigen flyttar på filosoferna, rör om i diskussionerna, de totalitära sammanbrotten kräver nya förklaringar och de nya mötena tillhandahåller dem.
Ett århundrade av stora katastrofer och de största är kopplade till tankesystem som kommunismen och det som ibland kallas dess ideologiska tvilling, fascismen. Om utopin tidigare varit hopp och diskussionsämne förverkligas den som ohygglighet under 1900-talet. Det kräver vissa förklaringar.
Namnen, från Nietzsche till Dugin, namnen som pryder bokens omslag bär upp templet, för ett tempel är filosofin fortfarande, genomlyst av eftertanke och genomblåst av tid.