Filmfest för folket i Kiruna

När en intressant svensk filmdebatt ägde rum i somras var vi i Norrbotten helt bakom flötet. Varför? För att det var väldigt få häruppe som hade haft möjligheten att se Lars von Triers oändligt provokativa Antichrist. Bland annat Maria Sveland och Katarina Wennstam ville i DN (28/7) strippa bort konstnärsglorian som omger den danska regissören och visa att han är en tragisk och sjuk kvinnohatare. Jag är helt säker på att många festivalbesökare valde att diskutera just Antichrist som visades på fredagskvällen. Det är också djupt tillfredsställande när jag går på filmer som jag aldrig hört talas om och det visar sig att de är givande. På Arctic Light gav det långdragna och sega sydkoreanska dramat Himalaya, where the Wind Dwells överraskande stor behållning. En medelålders man från Sydkorea tar sin nyligen avlidne kollegas aska till Nepal. Närmare bestämt en by belägen vid foten av Himalaya. Där kommer han i kontakt med en enklare existens som ger honom nya perspektiv på livet. Nästan varenda ruta av filmen var vacker - för att det bergiga landskapet är så dramatiskt att man tappar andan. Antichrist och Himalaya, where the Wind Dwells är knappast byggstenar för en folklig filmfestival. Det finns gott om andra filmer som lockar stor publik som till exempel en skräckis med Blair Witch-komplex (skakig handkamera) - Paranormal Activity. Utöver det, ifall man missat stora biofilmer under året kan man se exempelvis The Boat That Rocked, The Wrestler, Ice Age 3 och Inglourious Basterds. Visst, som cineast hade jag hellre sett att Arctic Light valt bort storfilmer som man ändå kommer att se på dvd och slängt in mindre filmer som är värda att upptäckas. Men då skulle möjligen inte den breda publiken hitta dit. Jag såg också Oldboy-regissören Chan-Wook Parks I’m a cyborg, but that’s okay. Den sydkoreanska filmen blev lite för tung för en äldre biobesökare som (jag tror) sov sig igenom hela rullen. Antagligen var det tröttsamt att se en film där man behövde läsa undertexter och inte förstod ett enda ord av språket. Men det var hedervärt att han gav filmen en chans! Och det är en sådan anda en bra filmfestival ska ha.

Filmfest för folket i Kiruna

När jag tjuvlyssnar på vad människor pratar om på Arctic Light är det film, film och film. Det är det allra bästa med en filmfestival. Att folk börjar prata om vad de sett, vad de känt och upplevt.