Anledningarna är flera, men i botten ligger missnöjet med den ekonomiska fördelningen.
Filmavtalet skapades 1963 efter att regering och riksdag bestämt sig för att stödja den inhemska filmproduktionen. Avtalet skrivs mellan svenska staten och parterna i avtalet som bland annat består av biografägarna, filmuthyrarna, producentföreningen och tv-bolagen. Filmavtalet utreddes 2008 och har i många år varit föremål för debatt. Sedan 2013 deltar också bland annat några av de regionala filmproduktionscentrumen i avtalsprocessen.
Det nya filmavtalet gäller till och med 2015.
Men nu har alltså de regionala filmcentrumen hoppat av.
– Vi tycker att det sitter för många oförenliga intressen kring förhandlingsbordet vilket resulterar i en urvattnad politik där särintressen får för stort utrymme, säger Susann Jonsson, vd för Filmpool Nord.
I ett brev till Kulturdepartementet pekar de regionala filmpoolerna på flera faktorer som gör att de inte längre tror på filmavtalets utformning.
– Det gynnar kort sagt publikt starka filmer, marknadsstödet har fått mer och mer pengar. Men film är så mycket mer än kassasuccéer. Film är bärare av samhällsfrågor, speglar vår samtid, konstnärligt och på många andra sätt. Därför behöver vi en stark nationell filmpolitik som tar tillvara filmens många möjligheter. Nu har vi inte det, filmavtalet lägger en blöt filt över hela diskussionen, säger Susann Jonsson.