Filmavtal eller inte - det är frågan

Filmutredaren Mats Svegfors mötte branschen i Luleå. Det var utan tvekan ett laddat möte.

Foto:

Kultur och Nöje2008-12-05 06:00
Marianne Söderberg
Den stora frågan när den svenska filmbranschen på inbjudan av Filmpool Nord samlades till sitt årliga filmkonvent i Luleå, var inte oväntat den framtida filmpolitikens utformning och finansiering. Första dagen presenterades den skuggutredning som Föreningen Sveriges Filmproducenter med ordförande Björn Rosengren i spetsen och Film i väst beställt av en fristående brittisk konsult. Andra dagen var det dags för den svenske filmutredaren Mats Svegfors att ta plats på podiet. Inte som brukligt för att svara på frågor, utan för att ställa frågor till särskilt utvalda företrädare för branschen. Laddat möte
Utan tvekan ett laddat möte. Svegfors som vid det här laget jobbat med sin utredning, som ska vara klar i september 2009, under några månader förvånade filmbranschen när han vid sitt första offentliga framträdande som filmutredare förklarade att han personligen skulle tycka att det "vore ett misslyckande om vi inte når fram till ett nytt avtal". Det svenska filmavtalet är nämligen kontroversiellt. Filmavtalet bygger på en överenskommelse mellan staten och filmbranschen och reglerar stödet till svensk filmproduktion och visning. Finansieringen sker genom bidrag från staten, de TV-bolag som är avtalsparter och landets biografägare. Huvudkonstruktör var Harry Schein och det allra första ingicks 1963. Sedan dess har det omförhandlats flera gånger och senast det begav sig, blev avtalet kraftigt försenat eftersom parterna i denna frivilliga överenskommelse inte kom överens. Ihåligt lapptäcke
Alla intressenter skrev inte heller under den gången, vilket bland annat innebär att DVD- och internetbranschen - som självklart tillkommit sedan avtalet konstruerades på 1960-talet - inte är med och betalar för den svenska filmproduktionen. Bland annat därför karaktäriseras det svenska filmavtalet av många som ett mycket ihåligt lapptäcke och inte oväntat invände skuggutredaren Jonathan Olsberg mot frivilligheten och föreslår i stället en lag där alla aktörer tvingas vara med och betala för filmproduktionen. Det nuvarande filmavtalet löper ut sista december 2010 och att döma både av den aktuella skuggutredningen och av diskussionerna under Filmkonventet hoppas branschen ganska allmänt på att en statlig aktiv filmpolitik ersätter det rådande frivilliga avtalstänkandet. Om detta resonerade också Svegfors med panelen, men sade sig inte vara imponerad av branschföreträdarnas svar på frågan vilken deras föreställning är om vad som ska ersätta avtalet. Inte imponerad
- Det stämmer inte att vi inte har konkreta svar, sade Tomas Eskilsson, VD för Film i väst, och hänvisade till skuggutredningen. - Utredningen ger en god grund för att skapa en offensiv filmpolitik som går i takt med tiden. Dessutom finns det goda exempel på en offensiv filmpolitik ute i regionerna, där är man duktig på just filmpolitik och där diskuterar man film både som kulturpolitik och som näringspolitik. Om politikerna i Västra Götaland kan satsa 80 miljoner kronor på film vore det väl sjutton om inte politiker på riksdagsnivå skulle kunna argumentera för en framåtsyftande, offensiv filmpolitik, sade Tomas Eskilsson. Att något måste göras för den svenska filmproduktionen verkar både Mats Svegfors och branschföreträdarna överens om, liksom att film inte kan leva fullt ut på marknadens villkor. - Även i USA har man ett omfattande offentligt filmstöd. Filmbranschen i Sverige behöver ett starkt samhällsstöd för att kunna utvecklas och därför är det synd om det blir en sådan obalans att regionerna satsar avsevärt mer än staten. Självklart behöver vi goda nationella resurser, sade Tomas Eskilsson. - Om vi inte får en statlig filmpolitik kommer inte heller kulturministern upp på banan. För att kunna driva dessa frågor måste vi ha en samtalspartner, det har vi inte nu, sade Per-Erik Svensson, VD för Filmpool Nord. För att skapa perspektiv på den svenska situationen gästades årets Filmkonvent av företrädare för den norska filmbranschen. I Norge satsar man sedan några år tillbaka framgångsrikt på en statlig och mycket aktiv filmpolitik, där målen är tydligt satta. Sista ordet
Sista ordet fick också Vigdis Liam, tidigare direktör för det norska filminstitutet. Hon manade bland annat till eftertanke och noggranna överväganden nu när den svenska filmpolitiken återigen ska utformas. - I Norge har vi en filmpolitik som styrs från Stortinget och förvaltas av filmkonsulenterna. Det har gett goda resultat - vi gör numera mycket film i Norge. Men det skapar också nya problemställningar, bland annat ser vi en tendens till detaljstyrning, sade Vigdis Liam. Själv säger hon sig inte känna till något annat system, men hon har genom åren hört de svenska filmskaparnas klagan över ett filmavtal som inte på långa vägar är heltäckande. - Men det har också sina sidor att år från år vara beroende av stortingsbeslut när det gäller budgeten. Å andra sidan kan man i ett sådant system utnyttja sin demokratiska rätt att bevista stortingskorridorerna, sade Vigdis Liam.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!