Film: Snyggt men livlöst om Hypatia

Det märks att Alejandro Amenábar längtat hela sitt liv efter att få göra en "svärd och sandaler"-film. Några intressanta poänger finns det i hans drama där tre religioner och vetenskapen fullständigt kolliderar omkring år 400 efter kristus. Dessvärre är den något stel. Samma kan man säga om kvinnan i händelsernas centrum, Rachel Weisz som vetenskaps- och adelskvinnan Hypatia (den första kvinnliga matematikern), som undervisar elever i det stora biblioteket Museion i dåtidens Alexandria. När männen omkring henne ser smutsiga ut är hon renheten själv, perfekt hår, perfekta tänder - hon är som Rachel Weisz alltid är. Amenábar menar, på ett ungefär, att de kristna var 400-talets talibaner. Bokbränningar, stening och judehat var deras kopp te. Att bli helgonförklarad var inte heller särskilt svårt på den tiden. Det räckte med att slänga en sten i pannan på någon icke-troende. Resultatet av denna religionskollision är att vetenskapen hålls tillbaka i sin utveckling och det tar lång tid att samla på sig kunskap som kunde ha gagnat mänskligheten långt tidigare. Krig och konflikter tar liv och tär på resurser. Än i dag är det så. Men egentligen behövde jag inte Amenábars två timmar långa drama för att greppa det han vill säga om vår nutid med att blicka bakåt. Men visst. Snyggt och påkostat trots ett något livlöst intryck.