Film om poetisk krigshjälte

MUSIK. Det är Norrbotten Neo som spelar Johan Ramströms musik i dokumentärfilmen om den ryska filmaren Vladislav Mikosja.

MUSIK. Det är Norrbotten Neo som spelar Johan Ramströms musik i dokumentärfilmen om den ryska filmaren Vladislav Mikosja.

Foto: Annelii Backman

Kultur och Nöje2014-01-23 05:27

Gunilla Bresky har länge varit fascinerad av andra världskrigets människoöden och nu kommer hennes sjätte dokumentärfilm i ämnet. Den här gången handlar det om den i väst helt okände ryska krigsfotografen och -filmaren Vladislav Mikosja.

När Kuriren får tag i Bresky befinner hon sig i Tromsö för att delta vid stadens internationella filmfestivalen och är uppenbart överväldigad av det mottagande filmen fått vid "tjuvpremiären".

Komplicerat

Filmen har fått namnet Jag stannar tiden och Bresky berättar att hon in i det sista jobbat med att rätta till de sista bitarna i det stora pussel som en långfilmsdokumentär av det här slaget utgör.

– Jag har aldrig varit med om någonting liknande. Arbete med filmen har varit tekniskt komplicerat, säger Gunilla Bresky, märkbart uppe i varv.

Hon berättar att filmen nästan bara består av arkivmaterial och att det är av väldigt varierande kvalitet.

– De nytagna bilderna utgör bara en mindre del av filmen.

Nattarbete

Dokumentärfilmare vadar inte precis i pengar och det märks när man pratar med Bresky.

– Jag önskar att jag hade haft ett par miljoner så att jag, som i Hollywood, hade kunna anlita någon för att restaurera det här materialet i stället för att själv sitta och jobba med det på nätterna, säger hon och skrattar lite trött.

Filmen bygger till stora delar på de dagboksanteckningar som Vladislav Mikosja förde och på det filmmaterial han lämnat till eftervärlden.

Svarta havet

Mikosja sökte värvning i den sovjetiska flottan men en sjukdom satte stopp för dessa ambitioner. Besviken återvände han hemåt och bestämde sig så småningom för att utbilda sig på Moskvas filmskola.

När Hitler invaderade hans hemland i juni 1941 utnämndes Mikosja till fotograf i den sovjetiska Svartahavsflottan.

Gunilla Bresky har jobbat med sin nya film i nästan sex år och hon berättar att det har varit en både spännande och påfrestande process.

– Vi har använt arkivmaterial från USA, England och Ryssland och det har tagit tid och blivit dyrt.

Otäckheter

I filmen är det skådespelaren Jonas Karlsson som ger röst åt Vladislav Mikosja när Gunilla Bresky dukar upp en dramatisk berättelse om krigets fruktansvärda otäckheter och om de människor som drabbades.

– Mikosja var framför allt en en stor konstnär. Hans bilder är både poetiska och dramatiska. Han var en mästare.

Efter Svarta havet, Sevastopol, Krim och Kaukasus dokumenterade Mikosja en fartygskonvojs seglats som började i Archangelsk och via det dödligt farliga Barents hav förde honom till både England och USA.

Filmstjärnor

I Hollywood och New York fick den sovjetiska krigsfotografen chansen att träffa dåtidens stora filmstjärnor som Charlie Chaplin, Ingrid Bergman och Hedy Lamarr.

När Mikosja återvänder till hemlandet får han åter närkontakt med krigets fasor i samband med det blodiga och långdragna slaget om Stalingrad. Man beräknar att omkring två miljoner människor dog i de fruktansvärda striderna som pågick mellan augusti 1942 och februari 1943.

– Han var en krigshjälte och fick göra en massa bra jobb efter kriget. Han fick till exempel han åka världen runt med kosmonauten Jurij Gagarin och han filmade också mötet mellan Chrusjtjov och Kennedy.

Lagarbete

Gunilla Bresky har tidigare samarbetet med kompositören Johan Ramström och det är också han som har skrivit musiken till hennes nya film. Musiken framförs av Norrbotten Neo.

– Johan Ramström har gjort en fullständigt underbar musik och han har tolkat allt så bra utan att lägga sig över någonting annat. Film är ju ett lagarbete så om någon lägger sig över någon annan så pajar det fota, menar Bresky.

Gunilla Bresky är glad och stolt över det mottagande filmen fått och hur den uppfattas av dem som sett den.

– Filmen visar vad nazisterna stod för och vad de åstadkom. Jag är överraskad över hur tydligt det är att den blivit en antifascistisk och antinazistisk film.

Filmen är förstås ett historiskt dokument men innehållet gör den högaktuell i dagens svenska samhälle.

Fotnot: Filmen, som är drygt 80 minuter lång, har Sverigepremiär under filmfestivalen i Göteborg och kommer sedan att sändas på TV (SVT). Jag stannar tiden ska också visas på bio.

FAKTA/GUNILLA BRESKY

Gunilla Bresky är en uppmärksammad och prisbelönt filmare, radioproducent och journalist som bland mycket annat tidigare har gjort fem dokumentärfilmer om andra världskriget:

Blodsvägen – om ryska och jugoslaviska krigsfångar i tyska arbetsläger som fick bygga vägar och järnvägar i Nordnorge (2000).

Under en rostig stjärna – om ryska veteraners som letar efter kvarlevorna efter de tusentals soldater som stupade i slaget om Murmansk (2001).

Kära Vera – till ditt minne – om en hängiven ung kvinna i den ryska partisanarmén som betraktades som en förrädare när hon, efter att ha blivit övergiven av den man hon älskade, begick självmord (2002).

En grå filtmed broderade blommor – om norska fiskarhustrun och motståndskämpen Dagny Loe som greps av tyskarna och dömdes till 15 års fängelse (2004).

Nattens häxor – om ett helt regemente tuffa kvinnliga sovjetiska bombpiloter, navigatörer och vapentekniker som plågade de tyska invasionsstyrkorna (2008).

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!