Världspremiären i Tromsö är avklarad. Och imorgon är det Sverigepremiär på Göteborg International Film Festival. I programmet skriver arrangören att filmen är tänkvärt och fint berättat med hög konstnärlig ambition och att den "väcker tankar om rötter och tillhörighet, och längtan tillbaka till det som var". Lisetlotte Wajstedts Kiruna - Rymdvägen har fått en rivstart. Men det som var tänkt att bli en film om stadsflytten i Kiruna, kom istället att bli en film om minnen.
- Jag hittade inget att filma om stadsflytten, eller stadsomvandlingen, som det heter numera. Det fanns inga färdiga planer, inga konflikter. Så det blev att jag i stället vände mig inåt, mot mig själv.
Där fann dokumentärfilmaren och konstnären Liselotte Wajstedt konflikten. För vad händer med ens minnen, det som formar ens förflutna, när de fysiska platserna för det förgångna helt enkelt rivs, raderas, elimineras?
Trygg plats
Hon växte själv upp alldeles nära kvarteret Ullspiran i Kiruna och vistades ständigt hos kompisar och släktingar i kvarteret. Nu är just Ullspiran det första kvarter som påverkas när Kiruna måste maka på sig för gruvans framfart. Under det här året ska alla hyresgäster i kvarteret, som ägs och förvaltas av LKAB:s eget fastighetsbolag, ha flyttat ut. Medan många invånare i gruvorterna ser det som ett slags gruvsamhällets naturlag att människor och byggnader får maka på sig för gruvan, ser Liselotte Wajstedt, som lämnade Kiruna som 18-åring i början av 1990-talet, saken ur ett annat perspektiv.
- För mig är det här en plats för trygghet, en plats som jag knutit an till. Det blev ett trauma i förväg och jag blev riktigt sjuk av det.
Personlig film
Det blev nödvändigt för henne att dokumentera Kiruna och kvarteret Ullspiran, sina minnen och den process som pågick inom henne. Hon byggde upp en stor modell av Ullspiran och i filmen kommer minnen att gestaltas med animationer och lerfigurer. Resultatet är en personlig film, men den blir på sätt och vis också ett inlägg i den gruvdebatt som pågår i Sápmi just nu.
- Det som sker i Kiruna sker ju på bekostnad av människor och det som fanns där innan. Jag tror att folk i Kiruna upplever filmen som negativ, att det inte finns så mycket hopp. Och jag tycker inte att framtidshopp existerar i Kiruna.
Kiruna - Rymdvägen var från början ett arbetsnamn. Så småningom kom det också att bli filmens slutliga titel. En metafor för att tappa fotfästet, som ett barn som slungas ut i rymden och förlorar sin trygghet. Men Liselotte Wajstedt säger också att det ligger en framtidsfråga i titeln. Kiruna har som kommun satsat en hel del på rymdverksamheten, och att satsa på den eller gruvan handlar i någon mån om att välja väg.
Sökande efter identitet
Liselotte Wajstedts förra film, Sámi nieida jojk, handlade om hennes eget sökande efter sin samiska identitet. De båda filmerna har just det gemensamt, att de handlar om identitet. Också till det experimentella och undersökande tillvägagångssättet liknar de båda varandra. När det nu är dags för Kiruna - Rymdvägen att gå upp på dukarna tycks det mesta gå filmens väg. Premiären i Tromsö var, säger Liselotte, lyckad och responsen positiv. När det i morgon är dags för Sverigepremiär i Göteborg är Liselotte Wajstedt och andra som deltagit i filmproduktionen på plats.
Annars är det framför allt i Kiruna Liselotte Wajstedt vistas numera. Efter drygt 20 år söderöver återvände hon vid årsskiftet. Och redan spirar och blomstrar nya idéer för framtiden. Tillsammans med andra samiska konstnärer och fotografer gör hon en utställning om markanvändning som i förstone kommer att visas under Jokkmokks vintermarknad. Arbetet med en utställning på Bildmuseet om den gamla samiska berättartraditionen tillsammans med en familjesaga är påbörjat. Och på önskelistan finns också en uppföljning till
Kiruna - Rymdvägen.
- Planen är att göra en film mer inifrån. Den ska handla om stadsflytten och till exempel berätta om vad som händer, som att en av samebyarnas flyttleder kommer att hamna i mitt i det nya centrumet.
Så, vad händer då med ens minnen, när den fysiska platsen för dem försvinner? Har Liselotte Wajstedt hittat några svar under processen med Kiruna - Rymdvägen?
- Man kristalliserar sin egen verklighet, och man väljer att minnas vissa saker. Men det handlar nog om att hitta tryggheten i sig själv i stället för att hänga upp den på ting.