Det blev inte något storslam vid Oscars-utdelningen nyligen för David Finchers fenomenala film om Facebooks nördige grundare Zuckerman (spelad av Jesse Eisenberg) och hans kringelikrok-klättring (över metaforiska lik) mot positionen som mångmiljardär. Men en socialt rätt så handikappad och obegåvad ung man.
Fast Aaron Sorkin (TV-serien Vita Huset) plockade hem en statyett för bästa manus. Och det är ju i stort sett omöjligt att inte bli tok-imponerad av det här.
Enormt pratsamt. Men med definitiv kvalitet på tugget. Och både karismatiskt och dynamiskt så att det både räcker till och blir över men mig övertygar de ändå inte: om jag så blir den sista människan på jorden som inte är med - så är livet alldeles för kort att slösas bort på ett medlemskap i Facebook. Reserverat för juniorklubben.
Och de "vänner" man får där kan jag väldigt lätt vara utan.
Förresten: vem kunde diagnosticera att sångaren Justin Timberlake kunde vara en så här fläckfritt övertygande skådis?
Inte jag.