Fiktion i minnets sken
En gång gick författaren Cecilia Hansson och illustratören Dennis Eriksson samtidigt i varsin klass på Hertsöskolan i Luleå. Nu har de skapat boken Spegelsken tillsammans och dessutom en utställning som öppnar på lördag på Norrbottens museum.
ÅTTIOTAL. Illustration av Dennis Eriksson.
Foto:
Cecilia Hansson debuterade 2002 med boken Revbensdagar, morgnar. En kärlekshistoria, skildrad från den första förälskelsen via mognandet och fram till det bittra slutet. Dikter, eller kanske rättare sagt en lyrisk berättelse, med början, mitt och slut. Tre år senare kom hennes nästa bok - Tänj min hud. En förvandling. Även det dikter i berättelsens gränsland. Koncentrerade strofer som beskriver en ung flickas förvandling från barn till kvinna, betraktat ur ett inre, kroppsligt perspektiv. - Nu hade jag en idé om att stoppa in den där förvandlingen i en yttre värld, ville återigen ge mig i kast med tonårstiden och reflekterade en hel del över ytans betydelse, berättar Cecilia Hansson. Så det fanns en plan, men Cecilia Hansson beskriver processen som ett sökande. Först efteråt kan hon titta på det skrivna och konstatera att "jaha, var det det här som fanns!". Spegelsken utgår från en tonårsflickas upplevelser av utanförskap i en småstad i ett drömlikt åttiotal där alla andra har pasteller och varandra. - Man kan väl säga att både jag och Dennis har tänkt ungefär samma tankar, men på varsin arena, säger Cecilia Hansson. - Man kan väl kanske säga att jag har illustrerat världen utanför flickans upplevelser, det som inte syns direkt i texten, säger Dennis Eriksson, som genom åren blivit en av landets mest efterfrågade illustratörer. Den här gången har han utgått från sitt minne, öst ur sin egen källa. - Jag arbetar mest som tidningsillustratör och med reklam. Att jobba med böcker innebär ett annat tempo och för mig har det också varit kul att få byta motivvärld. Mitt minne av tonårstiden har sin utgångspunkt på Hertsön och jag tycker att det är roligt att teckna just därifrån, det är obestigen mark i sammanhanget. Jag minns det som tallar och täckjackor, en ganska tom miljö, men egentligen skulle mina bilder kunna vara hämtade från vilket radhusliv som helst i Sverige - mycket ser ju väldigt lika ut, säger Dennis Eriksson. Kommunalt beställd graffiti
En bok har han gjort tidigare - De halva husens stad, om Hagalund i Solna. Att det var "ritandet" han skulle satsa på har han alltid vetat, säger han, som lämnat efter sig flera offentliga konstverk i form av kommunalt beställd graffiti i flera av Luleås gångtunnlar. Efter ett år på Sunderbyns konstlinje fortsatte han på Konstfacks linje för grafisk design och i elva år han han nu frilansat som illustratör. I höstas hade han sin första separatutställning på ett galleri i Stockholm och 2006 medverkade han på Norrbottenssalongen på Konstens hus. Det gjorde också Cecilia Hansson som bidrog med sina egna texter ur boken Tänj min hud. En förvandling, som fotografen Cat Soubbotnik skapat en serie bilder till. - Jag gillar att jobba med andra, det händer så mycket när man konfronteras med andras konstnärsskap, säger Cecilia Hansson, som just nu bland annat arbetar som översättare (från tyska till svenska) och skriver en dialogroman tillsammans med en norsk författare. Dessutom har hon, som också studerat tyska, tysk litteratur och estetik, fått ett uppdrag att skriva en dikt om en stadsdel i Bryssel. En dikt som sedan kommer att bearbetas till ett offentligt konstverk av en belgisk konstnär. Smakprov ur boken
Boken Spegelsken kommer ut i slutet av månaden, men redan på lördag öppnar en utställning av text och bild på Norrbottens museum. - Man kanske kan säga att utställningen är ett smakprov ur boken, särskilt utvalda delar av den, säger Dennis Eriksson. Initiativtagare till utställningen är Börje Ekström, en viktig inspiratör för Cecilia Hansson. - Han visade en gång en utställning av Edvard Munch för vår klass här på museet. Den utställningen förändrade på ett sätt mitt liv, den öppnade mina ögon för konsten och det har haft stor betydelse för mig. - Som författare vill jag inte bara skriva för de redan frälsta, därför är det roligt att få ställa ut på ett länsmuseum. Jag vill att alla som är tonåringar eller har varit det ska läsa vår bok eftersom den handlar om en känsla av utanförskap som många delar och som det är bra att vi blir medvetna om. Först då kan vi kanske förändra något.
Så jobbar vi med nyheter