Fieteri borde vara förebild

Det parallellspråkiga barnprogrammet på svenska och meänkieli i magasinsform Fieteri, är tillbaka för sjunde säsongen. För manus och regi svarar rutinerade Hans Alatalo. Men också figuren Fieteri i sin verkstad syns i rutan igen. Förra årets serie hade nämligen en lite annan form där programmet reste runt på tandemcykel i Norrbotten. Fieteri har dock genomgått en transformation från fjäderdocka till människa och i rollen ser vi Ingemar Raukola, bördig Övertorneå. Det är en skådespelare med tidig vana i sin karriär från barnproduktioner men han har även arbetat på vuxenscener, och i SVT:s serie Höök. Fieteri som människa ger också livet i verkstaden ett annat uttryck, dialogen med kompisen Annelie, Annelie Uusitalo, blir till exempel mer naturalistisk. Lekfullt
Över huvudtaget har programmet utvecklats de senaste åren och då särskilt i fråga om bildarbetet som omväxlande är lekfullt och estetiskt förhöjt. I det enda avsnitt som jag sett, vilket är det första av tio, går till exempel en fiffigt presenterad introduktion av olika ord på meänkieli, över i en fiskelyrisk film. I den får vi se ett av de barn som medverkar, Sofia Anttila från Armasjärvi, när hon metar abborre i bäcken. Man har fångat allt från det roliga som att plocka maskarna ur jorden till de både psykiska och fysiska problemen med att sedan sätta dem på kroken - och att hålla i den slemmiga gäddan. Men också det mumsiga i att äta nyfångad fisk på plats utomhus. Överraskande nog är i stort sett hela inslaget på meänkieli, Sofia är uppenbarligen en av de riktigt unga finsktalande kulturbärarna i Tornedalen, men språket har ingen utestängande effekt. Känslan och erfarenheten så supernordisk, global och nedärvd i den sedan tusentals år fiskande homo sapiens, att alla kan dela den. Bildens betydelse
Överhuvudtaget verkar meänkieli dominera på ett annat sätt i den nya omgången. Kanske säger det något om att språket från sin försvinnande utgångspunkt bland unga generationer nu åter stärker sin ställning, men lika mycket tror jag det varslar om bildens betydelse. För trots att ett av skälen till programmet är just språket har Fieteri varit, och är än mer, ett bildmässigt lekfullt program. Som svensktalande har jag här inte ett dugg svårt att hänga med, det räcker med de få stickreplikerna och till skillnad mot textad film behöver jag inte heller kunna läsa. Därför fortsätter jag att med en dåres envishet mena att SVT kunde inspireras att göra andra flerspråkiga program med Fieteri som förebild. Fotnot: Del 1 av Fieteri sänds 22 december Barnkanalen.

Fieteri borde vara förebild

Regine Nordström vill med en dåres envishet, enligt henne själv, att SVTmåtte skapa fler TV-program med Fieteri som inspirationskälla.