Den här underliga subgenren, vad den nu kan kallas, supermelodisk dödsmetal kanske, den är lätt att skratta åt. Oemotståndligt refrängstark som dansk eurodisco från förr (tänk Aqua) men samtidigt tung och tuff som av Entombed eller Morbid Angel. Jag väljer dessa namn med omsorg och full respekt: medlemmarna i Helltrain har varit internationella hårdrocksstjärnor sedan tidigt 1990-tal i olika konstellationer.
De gånger jag sett Helltrain live har det varit helt grymt. Och det jag gillar live är lika tydligt så här, på skiva. Det är rolig musik, även om texterna är allvarliga och fulla med referenser till bland annat Ray Bradbury, George Romero, Nietzsche, den japanske poeten Ryokan, Satan (förstås) och Hillsborough-katastrofen.
Och med rolig musik menar jag inte dansk eurotechno, jag menar rolig som i over the top: Kiss, Judas Priest, Darkthrone. Och blandar man den här sortens allsångsrefränger som danskarna ett kort tag var världsmästare på med extrem metal så landar det i någon slags klassisk rockmusik, faktiskt. Och har man, som på förra skivan Rock’n’roll devil, titlar som Great halls of fire så fattar nog de flesta vad det är frågan om här.
Det är musik för folk (män) som tävlingsdricker whisky en gång i månaden på Allstar och som utbyter allvarligheter och vänskapligheter skrikandes för att höra varandra genom svennediscolarmet klockan kvart i tre en lördagsnatt. Jag tycker det är roligt, men framför allt superfint.
Det är inte nytt, den här blandningen av episk, genrebreddande, hård rock och pop har funnits sedan åtminstone sent 1980-tal (tänk Sisters of Mercys Floodland) och ytterligare förfinats (Andrew W.K.s I get wet). För att nämna några.
Men med det sagt, och nu är jag nere på vad jag egentligen tycker om allt det här, så är Helltrain att föredra jämfört med det mesta jag nämner ovan. För ingen av de andra har skrivit lika feta riff som Patrik Törnkvist i Beat by beat eller mäktigare refränger än broder Pierre Törnkvist i Breakin’ the law-osande Mr. Cooger.
Jag vill se dem live i sommar. Hoppas någon av Norrbottens festivaler tar sitt ansvar.