Fem frågor...

1. Vad var det som var så magiskt med 1960-talets popmusik?
- Att det var en pionjäranda där ingenting var heligt, det fanns inget facit och ingenting av detta var gjort förut. Arvet vi hade då var 1950-talets rockmusik som var boogiebaserad, nu kom de första ungdomarna i de första popbanden och gjorde saker på sitt eget sätt. Det fanns en glädje i att sjunga och att spela pop som var stor skillnad mot för nu, då det är mer industri över allting. Nu har ungdomar tillgång till alla olika sound genom samplers medan man fick hitta på allting själv på den tiden. 2. Vi som inte var med då har ju förstått i efterhand att det var en stark våg. Att vuxna förfasades över långt hår och den där konstiga popmusiken som gjorde ungdomar "galna".
- Det var det första tonårsupproret på många sätt och det var också ibland rena kravaller och slagsmål när mods slogs mot andra grupper. Vi långhåriga skulle ju gå och klippa oss, vi nekades tillträde till restauranger och till och med spårvagnar. En spårvagnsförare kunde slänga av en för att man hade långt hår. Det fanns ingen mediabevakning kring kulturen heller, ingen ungdomspress. Det enda som fanns var ett par idolmagasin medan vi numera lever i en tid när medierna lever på ungdomskultur. 3. Vad skiljde den tidens pop från dagens populärmusik? Förutom det där du sa om att det är mer industri nu?
- Jag har väl bara hyfsad koll på dagens popmusik. Men en stor skillnad nu mot då är internationaliseringen, när vi höll på med Ola & the Janglers så visste man att om man misslyckas med ett projekt så kunde man förlora 3.000 spänn. Nu kan man förlora 150 miljoner, det finns en möjlighet att slå internationellt i dag som då hade krävts att man skulle rest runt hela världen och träffat publik från olika länder. I dag är det enklare med internet och det triggar många med talang. Men konkurrensen är mördande nu också, det sitter en ungdom i alla städer i dag som vill samma sak. Någonstans mättas också marknaden snabbare nu. 4. Vad bjuder ni på i Piteå?
- Dels blir det ett smakprov från många olika band och i och med att jag är med blir det en del Ola & The janglers, sen är Liverpool Beatles-experter och vinner priser i Liverpool på sådana där Beatles-träffar för hur bra de spelar. The Repetles är mer Stones, Kinks, The Who och Hollies och jag kommer berätta mycket till musiken. Om hur det var att vara idol på 1960-talet och jag vill också förmedla känslan som fanns den här tiden. 5. Jag måste ju fråga om Idol-programmet också nu när jag har dig i luren. Vem borde vinna årets Idol och varför?
- Jag har inte följt Idol så noga eftersom jag själv står på scenen så mycket. Men det finns några som är överskattade i alla fall. Amanda är programmets mest överskattade favorit. Marie är duktig men hon är ju årets Shirley Clamp, hon är inte Idolmaterial men är jättebra som en Shirley Clamp-typ. Vinsttippade Daniel är en riktig arbetsmaskin men jag tycker han passar bättre som gästsångare i Rhapsody in rock och ser inte att han kan bli "tuff" idol med sin käcka Göteborgsframtoning. Jag saknar lite den där coola Idol-vinnaren, den som kommer närmast är Christoffer som har hög klass på sången och en bra stajl. Han kombinerar idolkänslan bäst tycker jag.