Fem frågor till Kristofer Åström

1. Vad är bäst med att spela på hemmaplan? ? Chansen att träffa familjen och gamla vänner. Jag ser dem inte så ofta och de hinner sällan se mig spela. Sen hoppas jag så klart på en större publik än vanligt, även om jag inte tror att jag är någon profet i min egen hemstad. 2. Har du gamla dagböcker till hjälp när du skriver din musik? ? Nej. Jag har aldrig någonsin skrivit dagbok. Men mina texter kan kanske ses som en sorts dagbokskrivande, även om man inte lär känna mig genom min musik. 3. Ditt femte och senaste album ?So much for staying alive? kan trots titeln betraktas som en mindre dyster produktion än de föregående. Har du blivit muntrare med åren? ? Ja. Jag kanske inte tar allt på lika stort allvar längre. Jag har nog alltid varit en ganska munter person, men jag har slutat gräva ner mig i mina problem. 4. Om du bara hade pengar till en skiva och valde mellan Elliot-Smith, Joni Mitchell, Nick Drake och Nick Cave, vilken blir det? ? Joni Mitchell, Blue, trots att jag redan har den skivan. Men jag vill kolla upp mer av Joni Mitchells musik, de andra artisterna har jag redan det mesta med. 5. Har du någonsin tänkt kalla dig för ett artistnamn annat än ditt egna gamla Kristofer? ? Aldrig på allvar ... Men ok, Chris Storm. Mest i plojsammanhang, men jag har hållit fast vid mitt gamla Kristofer, tro det eller ej. Det fungerar ganska bra utomlands också. Jag tror vi ofta underskattar andra länders förmåga att förstå våra ringar över a och prickar över o. Det brukar oftast bli rättstavat.

Fem frågor till Kristofer Åström

Han har kallats Tunaskolans egen Joni Mitchell och i morgon lördag uppträder han på Ebeneser i Luleå.