Fem fotoböcker från 2005

I dag presenterar vi vinnaren men även de andra böckerna som var nominerade till Årets Fotobok 2005. I år var det tionde gången som priset delades ut av Svenska Fotografers Förbund. Det har blivit en tradition att ceremonien äger rum under Biblioteksmässan i Göteborg.

Kultur och Nöje2005-12-22 06:30
Fem böcker nomineras och en jury utser en vinnare. Många fotografer, formgivare, författare, kulturjournalister har genom åren tagit på sig den ärofulla uppgiften att skilja agnarna från vetet. I år har juryn för Årets Fotobok bestått av: Lars Hall, fotokonnässör, Lisa Careborg, art director, Gunilla Grahn-Hinnfors, kulturjournalist, Tuija Lindström, fotograf och Kristofer Lundström, kulturredaktör SVT.<br><br><br>Ljuset och rummet<br>Lennart af Petersens<br>Åke Hedström<br>Jesper Svenbro (text)<br>Wahlström och Widstrand <br>Den bok som vann i år var Ljuset och rummet av Lennart af Petersen och Åke Hedström. Tyvärr gick af Petersen bort för ett år sedan så hans del av priset delas ut postumt. Priset togs emot av fotograf Åke Hedström och art director Christer Strandberg, som också var initiativtagare till hela bokprojektet.<br>Ljuset och rummet recenserade jag i Kuriren redan förra året. Låt mig citera från den recensionen:<br>?Ljuset och rummet är en bok med bilder tagna under en tid i Europa då resandet inte var så självklart. Kontinenten hade stått i brand under nästan 10 år och de som under den tiden fick resa utomlands hade nog hellre stannat hemma.<br>Resan som fotografen Lennart af Petersens gjorde till Rom så snart efter kriget uppmärksammades i pressen.<br>&nbsp;? Det var en stor händelse och en ära att få ett sådant uppdrag, säger af Petersens i boken. Uppdraget var att ta bilder till en annan bok som kom att heta: Rom. Arkitekturens liv fra Bernini til Thorvaldsen.<br>Petersens gick grundligt tillväga. Han såg ut ett antal objekt och bestämde sig för en tidpunkt när ljuset stämde. Med storformatskameran och stativet på axeln gav han sig ut i storstadens pulserande ljus och fångade fasdernas karaktär vid de rätta tidpunkterna.<br>Resultatet har blivit en serie vackra svartvita bilder som tar oss med på en rundtur i Rom innan massturismen blev ett faktum. Bilderna är befriande tomma från människor som skockas runt turistfällor och uteserveringar.<br>Petersens har väl tagit tillvara sin gedigna erfarenheter från ett mångårigt arbete på Stockholms stadsmuseum. Där skapade han ett unikt bildmaterial på många miljöer som försvann i grävskopors glupska gap.? <br>?Som en pendang har Åke Hedström fotograferat om vissa av af Petersens motiv med färgfilm i kameran. Det är ett vanligt och alltid lika intressant grepp att jämföra miljöer efter att det har förflutit en lämplig mängd tid. I detta fall cirka 50 år. Tyvärr tycker jag inte att bokmakarna har tagit idéen på allvar. Hedströms bilder sladdar längst bak i boken utan riktig förankring.?<br>Förutom vinnaren var fyra andra böcker nominerade: <br>Dom alla <br>Lars Tunbjörk (foto)<br>Göran Odbratt, (text)<br>Journal<br>Författaren Göran Odbratt har även tidigare på ett fruktbart sätt samarbetat med fotografer. Första året (1996) som detta pris delades ut så hade han tillsammans med fotografen Anders Petersen gjort den då vinnande boken; Ingen har sett allt.<br>Dom alla är en dokumentär skildring av hur det står till med den sociala omsorgen i kommunerna. Författarna har gjort nedslag på ett antal orter i Sverige för att beskriva tillståndet.<br>Bildmaterialet är tvådelat. Först ett antal otroligt närgångna porträtt i ett ljus som avslöjar allt. Anonyma människor som kanske är socialarbetare eller vårdtagare. Vilka är de och vilka är vi? Sedan en serie miljöbilder som är typiska Tunbjörkare. Interiörer och exteriörer från socialkontor, bostadsområden, boenden, städer, anstalter mm.<br>I motsats till Tunbjörks tidigare böcker, Landet utom sig, Kontor med flera så är inte bildmaterialet sig själv nog. Det känns tydligt att bilderna lutar sig mot texten för att få legimitet. Texten är chefen och bilderna hjälpredan. Men det är gott nog.<br>Family Matter <br>Anders Krisár<br>Eget förlag<br>Det är andra gången som Anders Krisár är nominerad. Förra gången, 2003 vann han med boken Chords. Det är en bok med landskapsbilder från Seychellerna.<br>Årets bok, Family Matter är en av de vackraste och mest minimalistiska böcker jag någonsin har sett. Sexton sidor och sex helsidesbilder.<br>Krisár har använt sig av en enda tennklump. I tur och ordning har han låtit gjuta av ansiktena på sin närmaste familj. Därefter har han fotograferat av avgjutningen och smält ner tennet för att använda till nästa mask. Slutligen gjöt han en kub som avfotograferad blev bokens omslag.<br>Det går ju inte att undvika att tänka på fenomenet med dödsmasker. De gjordes efter att en människa hade dött, som ett minne eller som förebild för en målning eller staty. Dödsmaskernas funktion ersattes så småningom av fotografier.<br>Krisárs fotografier är inte minnen av personer, utan minnen av ?dödsmasker? av levande personer. Tolkningen är fri.<br>Om dessa bilder finns som utställning så uppmanar jag länets alla konsthallar och museer att genast boka in den. Jag vill se bilderna i original.<br>Spår av en befolkning<br>Anders Kristensson<br>Jonas Frykman (förord)<br>Hasse Persson (intervju)<br>Eget förlag<br>Under ett tiotal år for Anders Kristensson land och rike kring med sin storformatskamera och ljusanläggning för att fotografera människor. Stå där, sitt där, titta in i kameran, pang, pang och vidare till nästa ställe.<br>Jag har personligen lite svårt för Kristensson estetik. Denna typ av uppställda porträtt har vi ju sett många gånger i fotohistorien. August Sanders porträtt av tyskarna i början av 1900-talet, Diane Arbus fantastiska porträtt av udda existenser i USA. Likheterna är slående, men Kristensson förmår inte i nån större utsträckning fånga mitt intresse för dessa människor.<br>De bilder jag gillar bäst i boken är en serie ljusa närbilder på tre damer mot en vit bakgrund och de rena miljö och landskapsbilderna.<br>När Kristensson fotograferar människorna i deras miljö så blir det, märkligt nog, konstlat och kallt.<br>Från undrens land<br>Wendy Sue Lamm<br>Emile Habiby, Arthur Miller (texter)<br>Journal<br>På bokens baksida skriver fotografen: ?Undrens heliga land och dess huvudstad Jerusalem, heligt för judar, kristna och muslimer, har blivit till en härva av våldsturer och undanglidande löften om fred.?<br>Jag har ofta funderat på hur människor överhuvudtaget vill och kan leva i en miljö så impregnerad av motsättningar och våld. Massmedierna matar oss ständigt med nya bilder av självmordsbombare, stenkastande ungdomar och militärer med maskingevär på axeln. Detta är naturligtvis en del av verkligheten. Men det måste väl finnas något annat också.<br>Wendy Sue Lamm vänder sin kamera också mot allt detta som massmedierna frossar i. Men här finns även kärlek, humor och lek. Mitt bland våldet och dödandet finns väldigt mycket liv och livslust. Fotografen är väldigt nära och närvarande i sin skildring av gatans teater. Men var finns hoppet om en fredlig tillvaro. Jag letar i bilderna efter en öppning, den finns nog där någonstans, men den syns inte. Osynlig ligger den djupt förankrad i de flesta individer.<br><br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!