Waits därför att hennes val av instrumentering och arrangemang stämmer ganska exakt överens med vad han producerade från och med Swordfishtrombones till Frank’s Wild Years, Bush för att de helt enkelt har liknande röster och ofta väljer att använda dem på liknande vis. Och det stämmer förvisso att det Wendy McNeill gör, i viss utsträckning, har gjorts förr.
Men få har, under de senaste åren, lyckats göra det så här felfritt.
For the Wolf, A Good Meal är ett konceptalbum, i begreppets fulla bemärkelse, baserad på McNeills drömmar - med återkommande karaktärer och ett narrativ lika svårt att greppa som det i drömmar vanligtvis är, allt dessutom levererat i ett osedvanligt vackert fodral.
Konvolutets utförande, med illustrationer av konstnären Emma Hanquist och en totalt onödig men helt underbar pop-upfunktion, gör skivan till mer än bara en musikalisk upplevelse. Man vill lyssna, djup försjunken i texthäftet, lära känna McNeills drömensemble - och drunkna lite i ikonografin.