Feelgood-bok om litteraturens kändisar

Lars Ardelius har ett både mångårigt och mångsidigt författarskap bakom sig. Han har skrivit romaner, pjäser, självbiografi i fyra band och flera essäsamlingar. I år har han prövat en ny genre, nämligen en sorts fiktiva författarporträtt med titeln Privata liv. Porträttdikter om författare har många skrivit, som till exempel Diktonius, vilken med mycken inlevelse diktat om bland annat Lagerkvist och Dostojevskij. Men Ardelius bok innehåller prosaberättelser i novellformat om litterära giganter, alla födda på 1700- och 1800-talen. De porträtterade författarna uppträder i ganska vardagliga men ofta brydsamma situationer. Ardelius avsikt är uppenbarligen att roa mera än oroa, stora konflikter och livsavgörande händelser får inget
utrymme. Selma Lagerlöf träffar vi på 1909, när hon funderar på sitt nobelpristal. Hon försöker göra sig gemen och går till Karolina i mjölkkammaren för att få stoff till talet. Men det blir ett ganska misslyckat möte, klyftan är för stor mellan den märkvärdiga författarinnan och den enkla pigan. Och så har Selma problem med väninnorna Sophies och Valborgs svartsjuka. Mårbacka ska skötas dessutom, och Selma tänker diskutera skördetröskor med rättaren, vilket måste vara en anakronism. Emil Zola hamnar i en prekär situation. Han samlar stoff till romanen Nana och besöker i sällskap med sin fru och sin anteckningsbok en bordell i studiesyfte. Men Zola har varit där tidigare som kund och är livrädd för att hans favorit Rose ska dyka upp, vilket hon givetvis gör ... Goethe får besök av den svenske kemisten Berzelius. Mötet skildras från Berzelius perspektiv, det blir en liten krock mellan de två kulturerna, den yviga humanistiska och den strängt sakliga naturvetenskapliga. Berzelius är där å Vetenskapsakademiens vägnar, han ska be Goethe om ett exemplar av hans berömda färglära, ett kinkigt uppdrag, eftersom Berzelius anser verket undermåligt. Ett annat möte mellan två genier väcker läsarens förväntningar. På konstnärscaféet Stern i Dresden intar nämligen Ibsen och Dostojevskij samtidigt en måltid, dock vid skilda bord. Ibsen har knappt hört talas om sin ryske kollega men efter and-ra gästers förmedling börjar författarna skriva korta meddelanden till varandra på servetter och matsedlar. Den självgode Ibsen och den nervöse Dostojevskij är dock ett alltför omaka par för att en närmare kontakt ska knytas, konstaterar man en aning snopet. Fredrika Bremer, Stendahl, Shaw och Stevenson får också sina berättelser. Ardelius delar med sig av sin beläsenhet och sin diktarförmåga. Humor och allvar, fantasi och fakta blandas till en opretentiös feelgood-bok om dessa litterära kändisar. De stora andarna visar sig vara ganska futtigt självupptagna och "vanliga", vilket kanske skulle bevisas.