Ikväll kommer Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria vid Umeå universitet, till kulturcaféet Krokodil i Piteå. Han är aktuell med boken Tro eller förnuft i politisk islam och ska hålla en föreläsning på temat "Hur den islamiska världen och västvärlden ser på varandra".
Hur ser vi på varandra?
- Rätt så ofta utgår man från stereotypa föreställningar om den andre. Om man anlägger ett historiskt perspektiv så ser vi att religiösa, politiska och ideologiska perspektiv har färgat dessa föreställningar. Ur ett europeiskt perspektiv möter vi inte så sällan föreställningen att orientaler är totalt väsensskilda i förhållande till européer, att de utgör ett hot mot Europa samtidigt som man talar om muslimer som om de vore ett kollektiv som agerar samfällt i alla sammanhang. Samma typ av föreställningar möter vi hos muslimska tänkare fast spegelvänt, det vill säga att det är västerlänningarna och deras kultur och civilisation som framställs som den totala motsatsen till den muslimska. Och att de utgör ett hot. Samma kollektivistiska perspektiv tillämpas här.
Mohammad Fazlhashemi använder sig av begreppsparet orientalism respektive occidentalism för att ge en bild av dessa föreställningar. Med hänvisning till folkresningarna i Nordafrika och Mellanöstern kommer han i sin föreläsning att visa att de occidentalistiska föreställningarna har varit på defensiven i dessa regioner.
- Trots att folk har varit mycket kritiska mot EU:s och USA:s nära samarbete med diktaturerna i Nordafrika och Mellanöstern har det utvecklats ett stort intresse för demokrati och mänskliga rättigheter. I demonstrationerna på Tahrir-torget i Kairo eller i Tunisien var det inte islamistiska paroller man skanderade, utan man ville ha politiska fri- och rättigheter, ekonomiska reformer, respekt för mänskliga rättigheter och det som i den muslimska terminologin går under beteckningen mänsklig värdighet. Detta sker parallellt med den utveckling vi ser i Väst där populistiska och främlingsfientliga partier är på frammarsch. Här möter vi alltså en motsatt utveckling. Samtidigt som man börjar distansera sig från stereotypa föreställningar om västvärlden i muslimska länder sker en återgång till denna typ av föreställningar här.
Västvärlden har något som den islamiska världen inte har men till växande del vill ha, exempelvis demokratiska fri- och rättigheter. Men någon motsvarande dragning till den andre finns inte hos västvärlden. Eller?
- Det stämmer. Även om man talar varmt om demokrati och respekten för mänskliga rättigheter här i Europa utgjorde det inte något hinder för att ha nära och goda relationer med diktatorer som Mubarak i Egypten och ben Ali i Tunisien. USA pumpade in miljarder dollar i Egypten och EU med Frankrike i spetsen behandlade diktatorn ben Ali på samma sätt.
Man var i mycket större utsträckning intresserad av stabilitet än demokratisk utveckling i dessa länder. Sveriges utrikeshandelsminister var, som programmet Uppdrag granskning kunde visa, på besök hos Khaddafi för bara ett år sedan för att sälja övervakningssystem till honom.
Stabilitet
I dag fortsätter man att behandla diktaturer som Saudiarabien med samma mildhet som man behandlade tidigare despotiska regimer.
Det jag menar är att den islamiska världen sakta dras mot väst och avundas vårt samhällssystem men att denna attraktion knappast är ömsesidig. Är det så att vår negativa syn på den islamiska världen är befogad i högre utsträckning än den islamiska världens negativa syn på vårt samhälle?
- De negativa synsätten utgår från stereotypa föreställningar. Varken det ena eller det andra är mer befogat.
Den islamiska världen har en negativ syn på väst, men också en begynnande positiv syn. Det omvända gäller inte. Varför?
- Detta går tillbaka till de fördomar som finns om islam och muslimer. Undersökningar gjorda inte minst i Sverige visar att skolböcker, media och populärkulturen reproducerar en rad fördomar om muslimer som en sammansvetsad och kollektiv grupp. Man förmår inte och man skulle kanske också påstå att man är ovillig att göra upp med dessa fördomar. Att placera alla muslimer i ett fack är alltid lättare än att se mångfalden bland de människor som på ett eller annat sätt identifierar sig som muslimer.