Farväl till unga soldater
Konstmuseet i Archangelsk lämnar få oberörda inte minst för det perspektiv på historien och människornas liv som konstnärer från olika tidsåldrar förmår att visa upp.
<P>Jag vandrar långsamt förbi samlingen med gamla ikoner och smycken, skrin och beslag utav ben från valross och andra djur. <BR>Mitt besök på museet sammanfaller med en rad aktiviteter för barn inför den stundande påskhögtiden vid första maj. Under de stora mästarnas verk sitter barngrupper och målar med vattenfärger. När de är klara lägger de sina alster på golvet under Katarina II eller någon annan stor oljemålning.<BR>Okuvlig styrka<BR>I ett annat rum sjunger och spelar musikskolans barn. De sorgsna melodierna till fiol förstärker intrycken av konstverken som vittnar om det ryska folkets långa perioder av umbäranden på grund av krig och annat förtryck, men även naturelementens nyckfulla uppträdande. Den svarta stormen på Barents hav på stor oljeduk drabbar även den stöddigaste betraktare med rysningar liksom skräcken i barnens ögon under flygattacken på datjan. Var-ifrån har detta folk hämtat sin okuvliga styrka? <BR>Sökandet efter svaret fortsätter på folklivsmuseet, Museum for local lore på engelska. Det ligger i Archangelsks äldsta bevarade byggnad, Gostinyj Dvor från 1600-talet. Här finns flera olika utställningar som skildrar stadens folkliv och historia. <BR>Kvinna måste vara kvinna<BR>En utställning har levandegjort de förändringar som stora huvudgatan, Trojtskij prospekt, genomgått under åren. Sjöfart och båtar har en egen utställning och här visas också prästen Antonie Siiskiis heliga ting. Jag uppehåller mig längst i rummen där kvinnans historia skildras. Kvinna måste vara kvinna heter utställningen. Vilka krav har inte ställts på de ryska kvinnorna som så ofta har haft sina män ute i krig eller i bästa fall, på havet? Propagandaaffischerna från andra världskriget försöker hålla modet och motivationen uppe hos dem som ska se till att vardagen fungerar. Ofattbar är deras kamp för att överleva och lika ofattbart att de fortsätter att föda söner till nya krig.<BR>Vid hemresan från Archangelsk kliver en stor grupp värnpliktiga soldater på tåget. De yngsta kan knappast vara mer är 17 eller möjligen 18 år. De ska upp till Murmansk för tjänstgöring på ubåtar eller andra poster. En hel tågvagn full med unga män som trotsat förbudet att dricka vodka och öl och därför blir inlåsta i sin vagn den nästan två dygn långa resan. För att komma till restaurangvagnen passerar jag dem till synes utslagna pojkarna. De ligger på britsarna i den syrefattiga luften i blå-vitrandiga undertröjor. Likadana som dem vi svenskar har fyllt våra resväskor med från militärbutiken i -Archangelsk. Ryska ubåtströjor kallar vi våra fynd. <BR>Konduktörerna visar barmhärtighet och låter dem gå ut och lufta sig när tåget ett dygn senare stannar i Kandalaksja vid 22-tiden. De vinkar vänligt till oss svenskar när vi lastar in vårt bagage i bussarna. För dem återstår en natt till på tåget till Murmansk. De kommer att vara framme vid slutmålet före oss som först har en hotellnatt i Kandalaksja innan vi på återfärden ska passera både tullstationer och krigsmonument. Efter en hel dag genom norra Finland når vi Haparanda sent på eftermiddagen. Allt är sig likt men ändå inte. Jag har gjort en resa till Archangelsk. Min skildring kan bara avslutas med den vackraste av ryska hälsningsfraser: Do zvidania, som betyder på återseende. <BR></P>
Så jobbar vi med nyheter