Farväl till mannen utan land
- Jag har rökt den här cigarettetiketten sedan jag var tolv år. Tre paket per dag och älskat dem hela tiden. Men nu ska jag stämma Brown & Williamson, som tillverkar dem. Varför - jo, i stället för att ta död på mig, som de lovar på cigarettpaketen, så fungerar ju uppenbarligen inte deras cigaretter på mig.
- Och då tvingas jag stå ut med politiker med namn som Bush och Dick. Vilket för mig är ett öde långt värre än döden, formulerade han det med giftig sötsurhet i en intervju med Douglas Brinkley i tidskriften Rolling Stone förra året.
Alltså är Kurt Vonnegut nu död, i en ålder av 84 år. Vilket ju är imponerande i sig och ännu mera så om man är ihärdig rökare av filterlösa cigaretter som heter Pall Mall.
I sin senaste bok, som kom på svenska i höstas och heter En man utan land (Norstedts, översättning av Ninni Holmqvist), uttrycker han det - syrligt - på ett ställe så här:
- En gång ägde och drev jag en bilfirma som hette Saab Cape Cod i West Barnstable i Massachusetts. Den och jag blev utkonkurrerade för 33 år sedan. Saaben var då som nu en svensk bil, och jag tror numera att mitt misslyckande som försäljare för så länge sedan förklarar vad som annars skulle förbli ett stort mysterium:
- Varför svenskarna aldrig har gett mig något Nobelpris i litteratur. Gammalt norskt ordspråk: svenskar har korta snoppar men långa minnen.
Kurt Vonnegut hade under sitt långa liv, som innefattade tjugotalet böcker inom olika genrer men mestadels romaner pendlande mellan blodfulla samhällssatirer och regelrätt science fiction, aldrig några direkt skrämmande svårigheter med att uttrycka sig.
Under hans senare år fann han det tvärtom som en tvingande plikt att uttrycka sig - och inte sällan mot Bush-administrationen som måltavla.
Han var fullständigt skoningslös mot presidenten och alla hans män och kvinnor; förklarade sig lida permanent av ett tillstånd som han diagnostiserade som "Bush-fluensa" och dömde ut säkerhetspolicyn vid in- och utpasserande på amerikanska flygplatser om att man ska ta av sig skorna som "något av det dummaste jag har hört talas om - lista gärna hur många terrorister som har avslöjats på det viset?".
Kurt Vonnegut föddes i Indiana och var med som vanlig soldat i andra världskriget. I det helvetes-scenario som de allierades bombningar av den tyska staden Dresden var överlevde han och fem andra, genom att sitta i källaren under ett stort slakthus.
De erfarenheterna skildrade han i sin genombrottsroman Slakthus 5, som det hör till allmänbildningen att ha läst. Bland Vonneguts övriga, ständigt lysande böcker kan nämnas Moder natt, Morgonmål för mästare, Vaggan, Palmsöndag och Det mekaniska pianot.
Mycket läsvärda allesammans och visst - varför hade han inte kunnat få Nobelpriset?
Nu är det emellertid för sent och den sista Pall Mallen utan filter har slocknat för gott.
Hej då, Kurt Vonnegut!
Du såg ut som en bajersk barägare med dina trötta mustascher, men Du var en mästare.
Obestridligen var Du ju det.
Så jobbar vi med nyheter