Färgstarka möten i konsten, dansen och orden

Det hände att särskolans lärare tog sig för pannan när de insåg att deras högstadieelever skulle börja måla, inte bara på möbler, utan på hela inredningar. Var inte det lite för vilt och hur skulle det gå sedan? - Vi trodde först att de inte skulle kunna upprätthålla gränserna mellan vad som var tillåtet i ateljéerna ute på Kronan och hemma. Men där hade vi fel, säger Kristina Hagelind, lärare på Borgmästarskolan där hon står mitt i den utställning som just nu byggs upp på Konsthallen. En utställning skapad av 38 högstadieelever från olika särskolor i Luleå - en jättelik installation, bestående av bilder och objekt, ord, dans, film och musik. Sedan i höstas har eleverna regelbundet arbetat tillsammans med konstnärerna Lars Lundqvist och Mats Wikström ute på Kronan, jobbat med ord tillsammans med skribenten Ann-Katrin Tideström på Konsthallen och med dans under ledning av dans- och rytmikpedagogen Christine Hemdahl i Teaterhögskolans danssal. Många sinnen
När det nu närmar sig vernissage träffas man i mindre grupper på Konsthallen för att bygga utställningen och träna dans och rörelser. Virvlar runt till tonerna av Michael Jackson, gestaltar monster och fåglar i korridoren, möter rummet med många sinnen. Hela projektet är ett initiativ från Konsthallens pedagog Ingela Ögren-Weinmar, som under en föreläsning lyssnade till en representant från Kulturrådet som berättade om regeringens satsning på Skapande skola. - Jag förundrades över att så få verkade känna till att det fanns pengar att söka. Själv tänkte jag direkt på särskolans elever. De kommer ofta hit och sedan många år tillbaka har vi regelbundet bildskolor här för grupper från FUB, så jag vet ju att intresset för skapande är stort, säger Ingela Ögren-Weinmar som tillsammans med särskolan och biblioteket formulerade en ansökan som de beviljades 200.000 kronor för. - Vår grundtanke är förstås att synliggöra de här eleverna, men också att ge dem en möjlighet att prova på olika skapande uttryckssätt. För ungdomar utanför särskolan finns det trots allt möjligheter att få testa på skapandet på sin fritid, för många av de här eleverna är det inte lika lätt. Sedan handlar projektet också om att skapa nya ingångar i lärandet genom att låta kulturarbetare med sina särskilda kunskaper gå in som pedagoger, det är inte bara inspirerande utan öppnar också för nya tankar. Viktig resa
Skaparkraften i utställningslokalen talar sitt tydliga språk och är självklart ett mål i sig. Men viktigare ändå tycks den långa resan mot utställningen ha varit. - En av de saker jag försökt förmedla är att den som skriver äger sina ord, ingen bestämmer över dem, säger Ann-Katrin Tideström som här närmat sig orden och skrivandet på många olika sätt. - Vi har skrivit, läst i talkörer, sjungit och dramatiserat ord. Skapat bilder av ord, skrivit dikter, arbetat utifrån bilder - det finns många olika sätt. Någon har kommit med en lång dikt på engelska, någon annan har fått kämpa länge med att uttala ett enda ord. Så är det väl ofta här i livet, men tillsammans med de här ungdomarna blir just det så påtagligt och starkt. Konstnären Lars Lundqvist talar om hela projektet som "en unik resa" där ungdomarna och engagerade yrkesmänniskor mötts i skapandet. På Konstnärernas kollektivverkstad inredde han en lägenhet med möbler, husgeråd och inredningsdetaljer som en utgångspunkt för skapandet. Filmat processen
Kollegan Mats Wikström byggde i sin tur upp ett rum i rummet där eleverna fick göra animerade filmer av sina berättelser. Rummet, som också det målats, tar nu plats i utställningen medan filmerna rullar i projektrummet intill. Men det stora rummet rymmer också ett mindre, särskilt skapat för leranimationer, och som en jättelik armé står hundratals lerfigurer, olika till form och utseende, och bildar gräns mellan utställningens två delar - där den ena består av elevernas eget skapande och den andra av en mer pedagogisk. I centrum för den senare visas särskolepedagogen Rikard Schacks fina film om processen bakom utställningarna. - De här ungdomarna representerar 38 kompetenser. Från början handlade det så klart om att bara gå loss med färgen, men sedan förändrades det till att börja handla om färgernas förhållande till varandra och till rummet. Ju mer kaos det blev här, desto tryggare blev det eftersom alla hade ett förhållande till varje sak, till varje färg. Skyddsnäten kunde monteras ner och plötsligt började ungdomarna måla över eller kassera sådant som vi vuxna hade gjort, de tog själva över skapandet, berättar Lars Lundqvist, som fått sig många tankeställare. - Kanske är det så att vi drar i bromsen för tidigt, sätter ribban för lågt när det gäller de här och många andra ungdomar. Med de rätta förutsättningarna kan de utföra stora saker. Här har de varit likvärdiga projektdeltagare och jag är imponerad över resultatet. Utställningen ställer många frågor, inte minst rent estetiska, och hade jag mött den på Moderna museet och inte vetat någonting skulle jag ha blivit glad. Ändå handlar det inte om prestationer i första hand. I dansen räknas inga steg i en färdig koreografi, i stället söker ungdomarna det rätta stämningsläget i en improvisation. Söker stämningslägen
- Vi har bland annat gjort rörelser av teckenspråk, dansat utifrån berättelser och ord, men också bara tränat på att gå över golvet på vårt alldeles egna sätt. De här ungdomarna skiljer sig inte särskilt mycket från sina jämnåriga, de vill också dansa loss, men har svårare att gå på discon, så bara att få röra sig till musik är viktigt och roligt, säger Christine Hemdahl. Samarbetet betonas gång på gång under samtalets gång, möjligheten att blanda olika sorters kunskaper - särskolans och kulturarbetarnas. - Vi har alla tagit det här på stort allvar, varenda liten detalj är på riktigt, säger Lars Lundqvist.

Färgstarka möten i konsten, dansen och orden

En utställning skapad av 38 högstadieelever från olika särskolor i Luleå byggs upp i Konsthallen.