Färgstarka karaktärer får enastående liv

Teater bygger på illusioner och överenskommelser och publiken behöver bara uppfatta en antydan av detta mörker för att förstå att vi hamnat i en tid och på en plats dit moderniteten inte hittat. Lika enkelt placerar scenografen Mona Blombäck oss med hjälp av rörliga och fasta projektionsbilder av hav på en ö, musiken säger att den är irländsk och kostymören Ina Andersson att det är fattigt. Ett mycket sinnligt och effektivt sätt att berätta viktiga saker på. Krymplingen på Inishmaan är skriven av dramatikern Martin McDonagh, en i vågen av unga brittiska pjäsförfattare som spred sin dramatik över Europa i mitten av 1990-talet. Krymplingen på Inishmaan spelades på flera scener i Sverige, var bland annat Peter Dalles regidebut på Dramaten 1997, och Erik Kiviniemi satte själv upp den på Teaterhögskolan i Luleå 1998 med bland annat Hakim Jakobsson och Sofia Ledarp i rollerna. På svenska scener har också hans Kuddmannen och Skönheten i byn spelats. Martin McDonagh, som har irländska rötter, drar sig inte för att parodiera det typiskt irländska - armodet, emigrationen, utanförskapet, "Irland kan inte vara så eländigt om nu jänkarna kommer hit för att göra sina filmer", en replik som i olika varianter ljuder pjäsen igenom. Men han har sin botten i det sentimentala. Krymplingen på Inishmaan är ett tydligt exempel, berättelsen om den halte Billy vars drömmar och mod tar honom långt bort från hans vanskapta kropp, både i tankarna och i verkligheten. På den lilla ön Inishmaan, som fångas så fint på bild av fotografen Per LB Nilsson i Teaterhusets foajé, är invånarna inte många men desto mer färgstarka. Där finns skvallerbyttan Johnnypateen som går runt och sprider sina "nyheter" mot betalning i mat och dryck, hans Mammy som i massor av år gjort allt för att supa ihjäl sig efter att hennes man blev uppäten av en haj, den godhjärtade men också hårde Babbybobby, den unge charmige surrkusen Bartley och Billys båda excentriska tanter Eileen och Kate. Och så dramats absoluta centrum - Billy själv och den minst sagt tuffa och oberäkneliga Helen. Det ser kanske inte mycket ut vid en uppräkning, ändå upplevs de som ett myller av människor. Vore det inte för sentimentaliteten och den allvarliga grundtonen i dramat skulle det kunna bli tokrolig humor av alltihopa. Här finns massor att skratta åt, särskilt i första akten. McDonagh placerar sig också farligt nära det patetiska, men räddar sig oftast elegant genom att våga allvaret och de stora orden. Ändå blir det lite framtungt emellanåt. Regissören Erik Kiviniemi verkar i en mycket naturalistisk tradition och ibland blir det för mycket av den sorten med allt vad det innebär av longörer och blodiga näsdukar. Och varför försitta chansen att arbeta mer aktivt med teatermusikerna - den här gången Martin Sundbom, Rolf Hedberg, Dick Ask och fiolspelemannen Anders Hällström. Men å andra sidan händer det inte ofta att man ser en ensemble där var och en kan lovprisas för sina rolltolkningar - bara det är en fröjd att få vara med om. Jens Nilsson gestaltar krymplingen så att kramperna känns i mig, Jennie Silverhjelms Helen får mig att tänka på en livsfarlig Gullan i Snobben -ett verkligt beröm - Margareta Gudmundssons Mammy med alla sina sanna gester, Ingemar Raukolas krumelur Bartley, Roger Storms gode och samtidigt våldsamma tvärvigg Babbybobby, Chaterine Parments och Caroline Raufs speciella tanter och Martin Sundboms tråkmåns till nyhetsorakel - här är ingen antingen god eller ond, svart eller vit. Här handlar det helt enkelt om riktiga människor. Bakom det som synes ske finns en annan verklighet, men det är inte intrigen i första hand som är det bärande i Krymplingen på Inishmaan, även om man kan dra många paralleller såväl till andra så kallade utkantsområden i världen som till våra egna privata små livsöden. Den här pjäsen bygger på sitt persongalleri som Norrbottensteaterns ensemble fyller med enastående liv.

Färgstarka karaktärer får enastående liv

I teaterns magi kan ett mörker vara ljust, något ljusdesignern Matz Palmclint demonstrerar i Norrbottensteaterns uppsättning av Krymplingen på Inishmaan.