Videon är inte längre tillgänglig
Först var det ett filmmanus: Onyttingen - en färgfilm. Men någon film blev det aldrig. Däremot en bilderbok: Onyttingen - för säkerhets skull med underrubriken "BOK".
På måndag återvänder skådespelaren, regissören och författaren Staffan Westerberg tillfälligt till sin barndomsstad för att berätta om sin nya bok som, liksom den förra, är utgiven på förlaget Black Island Books.
Gamla svamlingar
- Det var förläggaren Peo Rask som frågade efter fler manus efter framgångarna med Elvaåringen. Först pratade vi om en diktsamling, men så kom jag att tänka på Onyttingen, som jag bearbetat och målat akvareller till - 25 stycken, säger Staffan Westerberg.
Medan den förra boken var en självbiografi för en vuxenpublik är Onyttingen i stället en sagobok som kan läsas av både vuxna och barn. I centrum för berättelsen står Gunnar Renlund, som bor på Svea Svenssons hem för gamla svamlingar.
- Hemmet ligger någonstans i närheten av Pajala eller kanske Jokkmokk. Men Gunnar trivs inte där utan rymmer eftersom han längtar efter att få träffa den vita renen, berättar Staffan Westerberg.
På typiskt westerbergskt manér blir Gunnar Renlunds färd mot vitrenen en resa med många sidospår genom ett färggrant och smått absurt landskap där orterna visserligen heter Malmberget, Nattavaara, Haparanda, Älvsbyn och Luleå men befolkas av änglapojkar, fartfyllda postiljoner, duktiga elefanter och högst levande Jesusfigurer i gips.
Hyllar tokstollarna
Att Gunnar Renlund är författarens alter ego förstår vi inte minst när han drömmer sig hem till villan i Svartöstan där LKAB betyder Leka Kan Alla Behöva för honom, men någonting helt annat för pappa. Och när Gunnar Renlund tar mod till sig och gör ett hopp med skidorna från domkyrkans tak och svävar högt över alla Luleåbor hör han kommunalrådet Petersen ropa "Leve tokstollarna! Och onyttingarna! De som gör allting fel och till ingen nytta.
- Jag är väldigt glad att det blev en bok, säger Staffan Westerberg som just nu spelar rollen som Döden i dramatikern och regissören Ada Bergers "humoristiska existensångest" Lagom nära döden på Uppsala stadsteater.
- Ibland är det skönt att bara vara skådespelare i någon annans pjäs.