Fantastisk men plastig underhållare

Pontus SnibbDet bör poängteras att Pontus Snibb är en fantastisk underhållare, och vid
flera tillfällen under spelningen utnyttjar han på ett underbart sätt det faktum att hans elgitarr är, så att säga, trådlöst uppkopplad. Malmösonen hoppar ned i den dansande publiken, svänger runt och försvinner då och då ut i myllret, med de ständigt ljudande tonerna från hans gitarr som enda markör på att han fortfarande befinner sig utom radio-skugga.Dock går det så lätt till överdrift. Snibb är kanske inte hårdrockare per musikalisk definition, men det finns ändå där så tydligt, både i hans
tatuerade, långhåriga yttre och i hans förkärlek för
sextondelstoner och AC/DC-dist.Inte för att det nödvändigtvis är något fel med det, men det konstanta poserandet ger hans sydstatsklingande bluesrock en ytlig Kid Rock-vibb.Nej, nu var jag elak. Inte Kid Rock, men åtminstone någonting åt det amerikanska retrobandet Gov’t Mule: ett försök att låta som Allman Brothers, men inte riktigt räcka till och sluta som en plastigare version av förebilderna.