Man kan förstå att viljan var stark att få resultat i jakten på de skyldiga till att 3 000 amerikaner dött i detta terrordåd.
Att det inte var så noga med rättssäkerheten för de personer som USA ansåg passade in på beskrivningen misstänkta kan man ana. Bevis på det fås i boken Guantánamo en dagbok, av Mohamedou Ould Slahi.
Man får följa mauretaniern Mohamedou som fastnar i det nät som läggs ut till följd av kriget mot terrorismen. Mohamedou har oturen att passa in som misstänkt.
Han har studerat och jobbat med teknik i Tyskland. Han har varit i Kanada, om än en kort tid. Där utövade han islam i samma lokal som en person som var inblandad i ett attentatsförsök i USA 1999.
Mohamedou förhördes om sin eventuella inblandning i det attentatsförsöket innan 11 september 2001, men inget band honom så han släpptes.
Efter 11 september 2011 blev det hårdare tag. Då togs Mohamedou in av säkerhetstjänsten i Mauretanien och utlämnades till amerikanarna, som såg till att han förhördes och fängslades i Jordanien, sedan i Afghanistan.
Därefter sändes han till USA:s bas och fångläger i Guantánamo vid Kuba.
I Guantánamo, förkortat till GTMO, hålls Mohamedou fängslad flera år och förhörs. Det sker med tortyr.
I GTMO kan USA hålla fångar som Mohamedou i åratal utan att åtala dem och hålla rättegång. De fängslade kallas något annat än krigsfångar med de rättigheter som sådana har.
Det är en upprörande berättelse om hur en stor demokrati och rättsstat kan bete sig med förevändning av att ovanliga omständigheter, terrordåden 11 september 2001, har inträffat. Förtroendet för USA får sig en knäck då man läser Mohamedous berättelse om övergreppen mot honom.
Somliga personer kanske tycker att Mohamedou trots allt kan ha varit inblandad och att hans berättelse kan vara en lögn.
Starkt övertygande faktorer talar dock för att Mohamedou är oskyldig. Och USA har ju inte efter år av förhör och tortyr av honom fått fram något som rättsligt håller till ett åtal och fällande dom mot Mohamedou.
Förresten så är USAs agerande förkastligt med kidnappning av annat lands medborgare och tortyr i åratal.
Mohamedou får läsaren på sin sida med sin starka berättelse om tiden i fångenskap och tortyren där. En personlig sida löper hela tiden i framställningen där Mohamedou skildrar människorna omkring honom, trots sitt utsatta och svaga läge.