Fåglar växer ur minnet

Fåglar sägs fascinera människan allt mer ju äldre hon blir. Kanske beror det på att de ger henne en känsla av att själv vara sedd. Även många bildskapare dras till det gåtfulla flygande folket, och Lindbergs galleri i Luleå har bjudit in en av dem. Det är, enligt de många internet - gallerier där hans grafiska blad visas, den välkände Karl Mårtens från Stockholm. Mårtens upplevelse av fågeln verkar främst vara beundrarens då verken närmast känns som ödmjuka porträtt. De avbildade är däremot väl medvetna om sin storhet. Oavsett om det är den kraftfulla tordmulen eller den uppburrade rödhaken, kaxigt självsäker om sin egen förmåga att överleva, är de alla avbildade med ett slags filmstjärneblick. Karl Mårtens målar inte heller av fåglar, han låter dem växa ut ur sitt minne. Förutom rödhaken, den pampiga fjällugglan och dess kusin lappugglan, är det dock få av de avporträtterade som tittar rakt på oss. Blicken är istället fångad i bildens rörelseriktning. Riktning är för övrigt viktigt i Mårtens bilder. Medan fåglarnas kontur är uppbruten och kroppen liksom tonar ut ur bakgrunden, vilket är något av det riktigt speciella med hans konst, är deras kropp ofta i rörelse. Fint gestaltat med lätta färgstänk har de liksom just landat eller vänt på huvudet. Och visst är internet-gallerierna en trevlig företeelse, men verkligheten är onekligen en än bättre plats för konst. De förhållandevis stora akvarellerna är dessutom unika verk där själva tekniken ger en annan volym åt kropparna. I verkligheten blir också fågelstjärnornas glans än större och man böjer sig för den avporträtterades självklara blick.