Rösten hörs ända ut i trapphuset. Vi dröjer ett ögonblick utanför lägenheten i den gamla kåken på Skolgatan i centrala Umeå. Det känns nästan lite fult, som att tjuvlyssna. Därinne sjunger mannen från Övertorneå som vann Idol 2006 och Stjärnor på is 2008, men som tappade feelingen och bestämde sig för att byta liv.
Markus Fagervall fyllde 29 år i onsdags och har precis börjat plugga till kock.
Rödblond rockabilly
Det uppstår ingen omedelbar igenkänning när han öppnar dörren. Det karaktäristiska svartfärgade håret är utbytt mot rödblond rockabilly. Han är försynt, vänlig, lite avvaktande. Samtidigt glad.
Snusen spolas ned, han drar hastigt handen genom håret, snör på sig skorna. Först en promenad med några artighetsfraser, därefter fotografering och mer småprat. Sedan tillbaka in i lägenheten, ner i soffan med en kopp te, ny prilla under läppen.
På bordet ligger första säsongen av The Wire.
- Jag gillar att titta på serier, det gör jag ganska mycket. Och på filmer.
Efter karusellen
Det är första gången jag träffar Markus Fagervall. Men jag har läst en del tidningsartiklar. Har funderat på vad som händer med en person som plötsligt ställs inför den enorma exponering som är konsekvensen av en Idol-vinst. Före intervjun har några vänner berättat att Markus Fagervall, minsann, är killen som lyckades hålla fötterna på jorden. Mitt i skenande idolkarusell.
"Hybristänk"
- Så var det inte. Jag svävade iväg och hamnade i något slags hybristänk ändå. Jag försökte kämpa med mig själv, men det går inte riktigt. Efter något år tittade jag på mig själv och tänkte, vad fan ... Jag blev lite skraj. Man tjänar pengar snabbt och får så extremt mycket uppmärksamhet. Hela tiden är det en massa människor som anpassar sig efter en själv. Det kunde bli svinjobbigt ibland. Jag vet ännu inte riktigt vad följden blir av det. Kanske det här, som jag gör nu.
Markus Fagervall har precis klarat sin första tenta. Tillsammans med kompisen och musikerkollegan Kristofer Eriksson sökte han till kockutbildningen. Båda kom in och lämnade Stockholm för Umeå, bodde i husvagn på Kristofers systers tomt och flyttade nyligen in i lägenheten de hyr tillfälligt.
- Ja, jag känner mig lycklig ... det var ett tag sedan, säger Markus Fagervall.
Tappade lusten
För det var något som hände längs vägen mellan Idol och framtiden. Han gick från att vara bandkillen i Liquid Scarlet till att bli varumärket Markus Fagervall. Flickidolen. Hunken. Blicken. Rösten. Den där präktige norrlänningen.
Någonstans mellan spelningarna tappade han lusten.
- Jag vet inte när jag började känna så. Det var lite så att jag är en bandkille från början, och alltid har varit det. Plötsligt var jag helt själv. Man blir less på sig själv. Jag borde kanske ha haft ett bollplank och lärt mig prata om saker och ting. Jag blev specialbehandlad efter Idol, kände mig inte värd den uppmärksamheten på alla plan. Det var svinkul att spela men jag ville inte ha någon specialbehandling i livet, vid sidan av. Jag blev ganska apatisk, kände inte så mycket. Fick gräva djupare och djupare för att hitta glädjen.
Han försöker beskriva den där känslan som betyder så mycket för honom, feelingen.
- Från början handlar det om någon slags ... att musiken sjuder inom en. Det får flöda fritt. Då är inte hjärnan inkopplad, det är som en våg mellan hjärta och mage. Fan vad pretto det låter.
Prestationsångest
Expressen skrev förra året att Markus Fagervall drabbats av en livskris, att han led av prestationsångest och sorg efter uppbrottet med tidigare flickvännen Zara Hurtig. Att han hade rest till Thailand, Laos och Kambodja för att komma bort från allt. Och visst låg det viss sanning i det, att han behövde andrum. Delvis på grund av den massmediala exponeringen. Markus Fagervall har en kluven inställning till kvällspressen.
- Livskris, ja ... vet inte vad jag ska säga. Jag har ingen aning om vad en livskris är, men kan fundera mycket. Ibland vet man inte vad man håller på med. Nu vet jag inte vad jag håller på med. Men det känns bra i magen.
Återfann känslan
Sedan det första egna köket har han alltid gillat att laga mat. I Kambodja gick han en kvällskurs, lärde sig en del om khmerköket. Hemma lagar han gärna vilt även om han - som han själv säger - mest har freebasat vid spisen.
Men kicken han letat i några år fanns i beslutet att börja plugga.
- Då fick jag den där känslan som jag försökte beskriva tidigare. Det sprattlade till i kroppen. Jag hade inga fasta punkter i Stockholm heller. Det var skönt att skolan var här i Umeå. Men jag vet inte om jag kommer att klara stressen och pressen i kockyrket. Jag har ingen aning om jag är bra på att laga mat egentligen.
Men är inte Idol ett eldprov i förmåga att hantera stress och press?
- Jo, visserligen var det så i Idol också. Men det här är en ny värld. Rent musikaliskt var jag förberedd för Idol, det var inte det som var pressen. Det var svinkul att spela. Stressen låg i allt det där som skedde runtomkring.
Allt det där andra, ja.
Som en i raden av artiklar i Aftonbladet 2007, där det står att Idol-Markus ger svenska medelålders kvinnor ett bättre sexliv. Han lutar sig tillbaka, skrattar till och suckar.
- Jag läste inte sådana grejer, det är ju helt bisarrt. Att det finns ett nyhetsvärde i det har jag svårt att förstå. Vissa grejer blir lite komiska.
"Spela med lust"
Hur det blir med musiken framöver vågar Markus Fagervall inte tänka på nu. Han spelar hemma när han själv känner för det, ofta tillsammans med Kristofer Eriksson.
- Har jag inte drivkraften så måste jag låta det vila, kanske hitta en ny relation till musiken. Det är en ständig kamp, som ett förhållande. Jag och musiken kanske finner varandra igen. Om det uppenbarar sig på något sätt. Jag försöker att enbart spela med lust, en känsla av att det här får jag göra precis när jag vill. Men vad fan, det är ett i-landsproblem.
Tekoppen är halvfull, kallnad, när vi lämnar Markus Fagervall i lägenheten.
Och ute i stora vida världen snurrar idolkarusellen vidare.