Fackligt vardagsliv mellan bokpärmar

Boken är resultatet av en kollektiv ansträngning. En historikergrupp bestående av metallpensionärer har träffats varje onsdag sedan 2005 och vaskat fram stoffet till boken. Gruppen har burit på omfattande erfarenhet, tillsammans har de sju deltagarna närmare 250 år av förtroendeuppdrag bakom sig. Den som skrivmässigt hållit samman det hela är journalisten Mauritz Magnusson. Som en outtalad röd tråd löper genom boken det som alltid varit NJA:s, sedan 1978 SSAB:s, två sidor; för det första den industripolitiska sidan, med koppling till nationella och regionala industristrategier, och för det andra den dagliga produktionssidan, med koppling till arbetets vedermödor. NJA:s tillkomst och uppbyggnad, den "trevande" produktionen under 1940- och 1950-talen, påbörjad produktutveckling och förfining under 1960-talet, verket väcks till nytt liv under 1970-talet med ny organisation och struktur, i början av 1980-talet kom de första åren med vinst för SSAB, under 1990-talet fortsatte en stark produktivitetsutveckling och under 2000-talet har det varit ekonomiskt goda år för SSAB Luleå. Så kan ramarna för verkets historia sättas. Vill man se detaljer som utgör milstolpar, eller snarare kilometerstolpar, i den långa historien så kan man notera att 1970 anställdes den första kvinnan i produktionen. Vidare, för att nämna några exempel av annat slag, sinterverket tillkom 1944, huvudkontor och hamn 1949, kokillgjuteriet och grovvalsverket 1952, syrgasverk 1959, kaldougn 1964, koksverk 1975, Stålverk 80 skjuts på framtiden 1976 efter två års förberedelser, och så vidare. Vill man från nutiden blicka bakåt kan man konstatera att en del av produktionsmålen för Stålverk 80 är uppnådda. SSAB:s produktion i Luleå är större än någonsin och med en betydligt mindre arbetsstyrka. Att fackliga förtroendemän gjort materialurvalet förstår man av den stora betydelse förhandlingar av olika slag tillmäts. Det tålamod som kolossen fackföreningsrörelsen visat framstår som mycket imponerande. Förhandlingarna har haft en samhällsbyggande karaktär. Fackföreningstänkandets långsiktiga karaktär är framträdande vid många tillfällen under de gångna 65 åren. När de senaste årens utveckling karaktäriseras skärps tonen när SSAB:s ledning anklagas för kvartalskapitalism. De ekonomiska och sociala motsättningar som övergripande sett en gång i tiden skapade fackföreningarna är aldrig långt borta även om fackets strategi mestadels präglats av kamp för stegvisa förbättringar. Marknadsekonomin har långsiktigt visat sig ekonomiskt effektiv, fördelningsfrågor har därför inte blivit mindre viktiga, snarare tvärtom. Fackföreningen har angelägna uppgifter så långt det är möjligt att se in i framtiden. Boken är lågmäld i tonen och som läsare tänker man på begreppet saktmod. Bilderna av den långvarige (30 år) ordföranden Göte Lindström ger saktmodet ett ansikte. Då kan man samtidigt beakta det kristna uttrycket om att de saktmodiga skola besitta världen. Det lyser av klokhet runt hedersmannen Göte Lindström, som kring en gammal vis indian.