Fabler från öst

Boken har titeln Katt i Warszawa och andra berättelser om livet under kommunismen. Det är en tilltalande idé, att möta Titos papegoja eller Ceausescus hund och få nutidshistorien rekapitulerad ur lite mer elementär vinkel. Ibland blir det också utfallet. Berättelsen om varför det är så många löshundar i Bukarest bär sig själv, hela vägen. Det är den apokalyptiska efterblivenheten i kombination med storhetsvansinnet hos diktatorn Ceausescu som driver det framåt. Vilket mörker mitt i Europa. Men det är knappast fallet med de övriga, fem kapitlen. När en liten mus bär vittnesmål om de ovedersägliga orättvisorna i det gamla Tjeckoslovakien blir det näpet på fel sätt. Eller när marskalk Titos papegoja Koki får agera sanningsvittne om det forna Jugoslaviens knappt upplysta despoti, likaså. Konstigt helt enkelt. Och en katt hemma hos en vankelmodig general i Warszawa har fått det passande namnet Gorby. Men det säger inte mycket nytt, och inte på något särskilt intressant sätt. Generalen med de ständigt mörka glasögonen (Jaruzelski) pressades mellan historiens sköldar, men blev lyckligtvis ingen massmördare. Allmänbildning. När Drakulic tar tillvara på fabelns gapskratt eller gråt blir det bra. När de små djuren berättar en historia som är ganska grundligt berättad vid det här laget, då är det ointressant. Verkligheten från denna mörka epok överträffar alltför ofta både diktens och fabelns fantasiska förmåga.

Fabler från öst

Slavenka Drakulic skriver fabel på 20-årsdagen av den gigantiska samhällsomvandling som nu reduceras till "murens fall".