Aha, en man i trikåer som reser runt med sina cirkusbröder och en massa elefanter? En sådan där som gör konster så nära cirkustältets tak som det bara går? <BR>Nä, inte riktigt. Visserligen säger Fabian Wixe att han kan bli mörkrädd när han tänker på de traditionella cirkusartisternas skicklighet, men det är inte det han vill hålla på med. Nummer efter nummer. Pose efter pose. Ge mig applåder och tada! Det är inte hans grej.<BR>Istället vill Fabian Wixe binda ihop de olika numren, berätta en historia, mixa teater, dans och musik. Ägna sig åt det som kallas nycirkus.<BR>Den insikten kom han till för ungefär två år sedan. Under en föreställning han såg fanns det rörelser som påverkade honom så mycket, att han på vägen hem från den mörka lokalen började att ifrågasätta sina värderingar och åsikter. Utan att egentligen kunna förklara varför. <BR><BR><STRONG>Blod, svett och tårar</STRONG><BR>I dag ser det ut som att huvudingredienserna i Fabian Wixes närmaste två år kommer att bestå av blod, svett och tårar. Vilket kanske inte låter allt för frestande. <BR>Själv ser han fram emot det, eller snarare resultatet av det. Om två år har han, om allt går som det ska, nämligen ett foundation degree in Circus Arts i sin hand. <BR>Men nycirkuskonsten är inte helt främmande för Fabian Wixe. Innan han fick ett ja från The Circus Space i London, har han satt upp en del gatuföreställningar och hållit på med både dans och teater. Bara för några månader sedan gick han ut teaterlinjen på Estetiska programmet hemma i Luleå. Och dansen, ja, den har alltid funnits där ? breakdance, modern dans, kontaktimprovisation.<BR><BR><STRONG>Extrem modern dans</STRONG><BR> ? Nycirkus skulle kunna jämföras med modern dans, fast lite mer extremt. Och på något sätt var dansen inte nog. Det är svårt att sätta ord på det men med nycirkusen är det som att kliva in i en helt ny värld.<BR>Skolan The Circus Space i London är två år. Vill man kan man söka till ett tredje för att få en BA degree. <BR>
