Eyvind Johnsson om andras författarskap

Han läste, lärde och skrev. Det blev dikter, noveller artiklar och recensioner. Nu inleder Eyvind Johnson-sällskapet en utgivning av Johnsons samtliga recensioner under titeln Kritik med ett första band som spänner över hela 1920-talet. Det börjar en aning trevande - samtidigt bombastiskt - med en anmälan av Manne Malms sonettsamling Reflex och reflektion. Malm var en nära vän i bohemeriet. De delade en tid bostad i en koja i Vita Bergen på Södermalm och Johnson inleder sin första recension med att distansera sig från "mogenhetsexaminerade mammas-gossar" och "Sv. Akademi-aspiranter", som för honom var den normala och inskränkta sonettpubliken. Först efter denna klassmarkering tar han sig an vännens dikter och finner dem spegla ett brutalt samhälle samtidigt som de, trots bitterhet, också ger "rymd och ljus i mörka sinnen ..." Recensionen av vännen Mannes debut följs av ett 70-tal texter ursprungligen publicerade i framförallt Brand och Ny Tid och man ser snart några mönster i denna Johnsonska bisyssla. En av de sista texterna handlar om Saint-Exupérys lilla roman Vol de nuit (Nattflygning) och föranleds av det franska Fémina-priset, 1931. Romanen var ännu inte översatt till svenska och författarskapet i stort sett okänt. Just detta, att nyfiket ta del av ny litteratur och sedan dela med sig, att introducera nya författarskap och skriva om romaner som ännu inte översatts till svenska, blev en viktig gärning som samlingen av recensioner gör tydlig och man erinrar sig att Johnson också verkade som översättare av särskilt fransk litteratur. Sartre, Camus, men också min barndoms pojkböcker Vernes En världsomsegling under havet och Kapten Grants barn bärgades till svenska i Johnsons översättningar. Det är också karaktäristiskt för samlingen av Kritik att Johnson så tydligt intresserar sig för dokumentärromaner och biografier, särskilt författarbiografier. Det ger möjlighet att berätta om författarskap och introducera nya författare, men det är också en för Johnson föredömlig form av litteratur. Det är den erfarna verkligheten som ger autenticitet åt litteratur. Författaren skall hålla fram fakta och det återkommande honnörsordet i recensionerna är "dokument". Så skulle det också bli för Johnson. Litteraturen skulle grundas på något han kallade "sanning". En anmärkning i marginalen blir att samlingen av recensioner slaviskt följer indelningen i Per-Olof Mattsons annars utmärkta Eyvind Johnson, Bibliografi. Gränsdragningen mellan allmänna artiklar om litteratur, introduktioner av författarskap och recensioner av, vid tiden, mer eller mindre aktuella utgåvor var inte enkel för bibliografins redaktör. Vissa texter hamnade bland allmänna artiklar medan andra snarlika klassificerades som recensioner. När nu en utgåva med Johnsons Kritik slaviskt följer bibliografins ibland tillfälliga definitioner kommer en del författare och författarskap - också för Johnson viktiga sådana - att lämnas utanför. Det är lite synd.

Eyvind Johnsson om andras författarskap

Korrespondenserna hem till svenska tidningar blev, särskilt under utlandsårens 1920-tal, viktiga för Johnson. De gav hans huvudsakliga försörjning under svåra år, men de innebar också studier och övning.