Nobelpristagaren Eyvind Johnson föddes den 29 juli år 1900 i Svartbjörsbyn. Hans författarskap uppmärksammas och firas som brukligt i Björkelund ikväll.
Men det var med noveller han började; det var brödskriverier i svenska dagstidningar och tidskrifter och samtidigt övningar inför det som senare skulle bli mästerliga samlingar.
Hans första bok De Fyra Främlingarna utkom 1924 och innehåller fyra längre historier. De är aningens yvigt berättade, ibland omständligt melodramatiska, knappast mästerverk men där anas viktiga johnsonska teman om förtryck, orättvisa och utstötthet.
Endast en av de fyra novellerna lät Johnson senare återkomma i sin första samling, Sju Liv. Den novellen handlar om artisten och nöjesentreprenören Vallberg. Den bär hans namn och berättar om hans uppgång och fall. Det är ömsint och ömkande.
”Järnvägen kryper upp genom landet, mil efter mil, når en by där den splittras.” Vallbergs karusell kommer till byn med det tredje tåget. Ett nöjesimperium växer med karuseller, skjutbanor och kaféer. Vallberg blir en succé tills nya karuseller hittar fram till järnvägsknuten. Bättre karuseller, nya tält och skjutbanor, ”där flickan var en främmande svarthårig, som ingav förhoppningar”.
Med Vallbergs inträde i De fyra Främlingarnas småstad gör också cirkusarna med starke män och clowner, liksom skjutbanornas mörkögda skönheter entré i Johnsons författarskap. Artister och konstnärer stiger fram i dramat. Vallberg utmanar cirkus Bummelmans trapetz– humbug och förlorar och i följande noveller faller den unge hjälpredan Valle för skjutbanedrottningen Olli. Det berättas om hur den avdankade cirkusartisten Emil V blir biografdirektör, hur Cirkus Wisell avslöjas. Trollkarlar och magiker, sångare och andra artister möter publik och öde.
Motivkretsen inleder den följande samlingen Än en Gång Kapten från 1934. Här möter vi Cirkus Hagel och åter skjutbanedrottningen Olli, muskelmannen Walter, liksom Burell med sin turnerande biograf och hans maskinist, den unge Valle. Novellsamlingen förebådar Romanen om Olof som samma år kommer ut med sin första del, Nu var det 1914, och vi känner igen hela besättningen av gycklare. Nu är det Larsson som reser med biografmaskin, trollkonstnären Ek som reser med nakendansösen Amora och Olivia som sköter luftgevären. Och nu är Olof Edvin Verner Jonsson med och hjälper till. Den självbiografiska romanen blir både en höjdpunkt och ett slut på gycklarmotivet.
Cirkusberättelserna med deras fantastiska karaktärer tillhör det tidiga författarskapet. Novellerna är brådmogna studier i storhet och skröplighet. Cirkusmiljön rymmer allt det mänskliga, men vänt och vridet i karusellerna under cirkuskupolen. Det blir tydliggjort: här finns övermodet och sveken, svartsjukan och kärleken. Lågt och högt, triumf och nederlag, det är ett drama och ett tidigt universitet.
Men viktigare kanske: i dessa tidiga berättelser bearbetar den unge Johnsons sin roll, den som skall bli hans bestämmelse: författarens och artistens. Här finns ett tema som handlar om möten med publik, om succé och fiasko. Att hungra, hålla ut och nå fram.
Men kanske viktigast: om författarens och den intellektuelles strävan efter tillhörighet, att bli en del av en åtrådd krets: det är konsten och artisternas gemenskap, ett medlemskap, men också ett utanförskap. Till och med en utstötthet.
Fotnot: Födelsedagen firas som brukligt i Björkelund ikväll. Johnsonpristagaren Steve Sem Sandberg deltar. Det blir uppläsningar, kaffe och bullar.