Tankfullhet och en närmast trankilt meditativ stämning präglade en hel del av pianisten Naoko Sakatas framträdande, tillsammans med basisten Johan Birgerius och trummisen Anton Blomgren, i Konsthallen på fredagskvällen.
I Konsthallens kliniska rymd och med dess fantastiska akustik fungerade den här sortens musik väldigt bra, med sin lyhörda teknik, sina outtalade krav på publiken att verkligen lyssna koncentrerat och sina intressanta vispningar från den lekfulle trummisen Blomgrens sida.
Naoko Sakata, född 1983 i Japan men från 2008 bosatt i Sverige och naturaliserad här samt bland annat belönad med den prestigefyllda Jazzkatten 2011, försänker sig liksom över tangenterna och behandlar dem med tillbörlig vördnad.
Ibland lyfts hon upp och poängterar något, för att sedan landa igen. Det är intressant att studera henne, med den medvetet både inspirerat luftiga och mera precist markanta teknik hon praktiserar - i nummer som Kaleidoscope, den utomordentliga Temur samt Butterfly in the circus.
Medlemmarna hämtade tillbörlig styrka ur flaskor med Ramlösa och i den duell som utbröt mellan henne och trummisen Anton Blomgren var det finurlig attack som gällde. Vi kan säga att det blev oavgjort.
En alldeles fin kvalitetsupplevelse på fredagskvällen - och för den delen: vilken kväll som helst.