Släktforskning kan ge individen besked om många led bakåt i tiden. För den som härstammar från Norr- eller Västerbotten är det inte ovanligt att kunna identifiera släktgrenar tillbaka till första hälften av 1500-talet, alltså Gustav Vasas tid. Ned till sekelskiftet 1700 ger de så kallade kyrkböckerna, om de inte är förkomna, besked om alla släkter, för tiden dessförinnan är det enklast att finna uppgifter om släkten varit ägare till beskattad jord.
Släktforskning kan presenteras i tabellform, antavlor. Det ger visserligen ordning och reda, men ingen blir särskilt mycket klokare av sådan information. Om däremot släktens individer kopplas till olika omständigheter från sin tid så lever anförvanterna upp, de blir människor av kött och blod. Det är just den typen av uppsatser som präglar Norrbottens museums årsbok 2016, nyligen utgiven.
Årets tema i boken är släkt och hembygd. Tillsammans ger släktuppsatserna stor historisk bredd, enskilt ger de originalitet och närvarokänsla. Samtliga är mycket nöjsamma och läsvärda. De sveper över social, ekonomisk, politisk, demografisk, medicinsk samt migrationens och den kristna religionens historia. Texterna både lockar och leder till eftertänksamhet hos läsaren. Att det aldrig varit lätt att vara människa är en slutsats som lyser som en eldskrift.
Innan kyrkböckerna mikrofilmades på 1960-talet var släktforskningens källor inte helt lättåtkomliga för gemene man. Under cirka 50 år har den tekniska utvecklingen gjort källorna allt mer lättillgängliga. Det största steget har tagits med digitaliseringen av materialet och distribution över internet. Den som exempelvis vill samla uppgifter om amerikaemigranter ur sin släkt, behöver inte nöja sig med församlingens utflyttningslängder utan kan lätt också konsultera amerikanska källor som rör ankomsten till det nya landet.
Det andra temat i årsboken rör hembygdsrörelsen, dock inte lika omfattade som släktforskningstemat. Den svenska hembygdsrörelsen firade hundraårsjubileum i augusti 2016. Norrbottens hembygdsförbund deltog i firandet vid det stora evenemanget, ”Hembygdens år”, på Skansen. Lokala hembygdsföreningar, till exempel Svensbyn och Boden- Överluleå, visade upp sig. Programmet hade stor bredd, från takspånstillverkning (”takstickor”), till skohöberedning och ,faktiskt, till integrerande aktiviteter i flyktingmottagning.
Hembygdsföreningarna har i sina aktiviteter fortfarande kvar kraften och vitaliteten som folkrörelse, egenskaper som många folkrörelser haft svårt att hålla vid liv. Föreningarna, inte minst genom hembygdsgårdarna och deras föremålssamlingar, har möjlighet att berika släktforskningen, att ge liv och puls åt antavlornas individer, att gestalta forna tiders livsbetingelser.
Den som läst en intresseväckande bok ropar gärna efter mer av samma slag. Som läsare blir man ju ”triggad”. Det jag saknar vore en inledande uppsats som visar släktens roll och betydelse i historien. I ekonomiska system med outvecklade marknader som redskap för organisering av produktion och konsumtion, homo sapiens raison d´être, har släkten ofta varit det instrument som fyllt markandens funktion, fördelat resurser. En sådan inledning skulle ha länkat samman uppsatsernas empiri och slutsatser på ett tydligare sätt.
Uppsatsen som med hjälp av DNA-teknik prövar hållbarheten hos vissa resultat av släktforskningen rörande Bureätten visar att detta slag av forskning borde kunna hjälpa till att fylligare och exaktare än tidigare besvara frågor om befolkningsspridningen till övre Norrland, kort sagt koloniseringsproblematiken.
Norrbottens museum har med denna årsbok sagt A, nu borde museet genom att ta initiativ till ytterligare forskning på det nämnda området även säga B.