Säg inget annat än att publiken i Norrbotten (i det här specifika fallet - Piteå) är tålmodiga.
Det föll något tyngre än enbart ett lätt sommarregn på onsdagskvällen. Gradvis blev det bara ännu mera insisterande också. Och paraplyn fälldes upp och mössor drogs ner. Men folk (enligt uppgift mera än 1.600) stod trofast kvar i Badhusparken, och lät det helt enkelt lakoniskt regna. Vad är det annat att göra åt det då?
Jag såg bara ett litet stycke av tjejtrion The Chickpeas Band, men av det jag hörde att döma skulle jag gärna höra mera.
Därefter klev hemmasönerna i Euskefeurat på scenen och framförde en del nytt material från kommande skivan Sånger från Hotaheiti. Och det lät bra. På ett pålitligt och icke särskilt insmickrande sätt, med Ronny Erikssons stilettskarpa kommentarer inströsslade emellan.
En låt som heter Rosa Kata Alexandra Moa Margareta måste ju bara
ha kvinnohistoriskt/feministiskt innehåll och det garanteras att ett sådant förekom här.
- Alkohol kan vara farligt, meddelade bandet och sjöng "En modern IOGT-sång" = Det mesta är ändå spritens fel.
Ännu ett levnadsöde från Hotaheiti var Gunnar, om en 45-årig skogsarbetare. Fanns inte Euskefeurat hade vi inte sådana depescher. De 1.600 närvarande applåderade disciplinerat. I regnet.