Ett vänskapligt möte poeter emellan

Kontext Ebeneser kulturcentrum, Luleå Ofta räcker inte tiden till. Den på förhand utmätta tar ibland slut alldeles för fort. Mycket blir osagt, frågor dröjer kvar och man önskar sig mer. Kanske är det ett gott betyg på en kväll med två författare, varav den ene också är en alldeles utmärkt läsare. För när poeten Bengt Berg och poeten, essäisten och ?läsaren? Staffan Söderblom möts på den litterära scenen Kontext ges publiken chansen att ta med sig dem båda hem i form av böcker, som säljs och signeras. Poeten Bengt Berg brukar förses med signalementet ?Handelsresande i nordiskt vemod? och trots att han är född, uppvuxen och boende i Torsby i Värmland hör han liksom hit, till Norrbotten eller åtminstone till ett slags nordligt Norrland. Det har att göra med hans egen definition, men kanske också något med att han bodde i Kalix på 70-talet, något han själv gärna pratar om under sina besök. Staffan Söderblom hör också hit ? som viktig lärare på Norrländska författarsällskapets debutantkurser på Medlefors folkhögskola under många år och som gästlärare på Sven Nybergs Skapande svenska-kurser på universitetet. Förutom poet är Staffan Söderblom också översättare och numera innehavare av titeln adjungerad professor vid Göteborgs universitet där han undervisar i kursen Litterär gestaltning. Det är också i samarbete med Göteborgs universitet som han skrivit en essä i bokform om vännen och kollegan Bengt Berg. Jag vill vara allt vitt, lyder titeln med underrubriken ?Läsningar av det ambivalenta?, där det ambivalenta i sammanhanget betyder skrivaktens växelspel mellan tillit (naivitet) och misstro (självförakt) i Bengt Bergs poesi. Det har sina sidor att skriva om en nära vän och Staffan Söderblom beklagar inte att han ibland riskerar att blanda samman poeten själv med hans dikter och på scenen blir det som det brukar bli när Bengt Berg är i farten; det blir helt enkelt roligt. Humor är visserligen ett sätt att överleva, men det är också något som vissa människor begåvats med, på samma sätt som andra har bollsinne eller är musikaliska, allt enligt poeten själv. Men frågan är om man får vara rolig som poet, en fråga som Bengt Berg fått många tillfällen att svara på genom åren. Själv har han väl besvarat den frågan genom sina verk och inte minst i sina estradframträdanden som också är en viktig del av hans författarskap. Tidigt lärde han sig vikten av att ta makten över produktionsmedlen och driver det egna bokförlaget Heidrun, som också utökats med en bokhandel, utställningslokal och konsertsal där hemma i Torsby. Föreställningen om poeten Bengt Berg är att han kan skriva om allting i sina dikter och också gör det, men Staffan Söderblom visar i sin bok också på avsaknaden av många ?vanliga? poetiska motiv i författarskapet. Om jag förstår det hela rätt möttes de en gång via en recension där Bengt Berg recenserade en ung Staffan Söderblom. De var inte överens, men kom att bli vänner i allafall och estradsamtalet dem emellan ger mersmak. Inte minst för den gemytliga och lite trevande tonen, det mänskliga i hela tillställningen, Bengt Bergs poesi och hans minnesbilder och Staffan Söderbloms klockrena formuleringar. Nej, som sagt, ?vänskaplighet är ingenting att underskatta ens i poesin? och precis som Bengt Berg så bra formulerar det finns det något ljuvligt i att människor träffas tillsammans för att uppleva tredimensionella människor.  ? Det finns något autentiskt över oss.

Ett vänskapligt möte poeter emellan

"Ofta räcker inte tiden till. Den på förhand utmätta tar ibland slut alldeles för fort." Det konstaterar Norrbottens-Kurirens Marianne Söderberg som varit på Ebeneser kulturcentrum i Luleå och hört ett samtal mellan två författare.