Ett uppfriskande teatermöte

No return Text: Franz Kafka Regi och dramatisering: Cezarijus Grauzinis Medverkande: Robert Enckell, Dick Idman, Marika Parkkomäki, Jerry Wahlforss, Joanna Wingren, Tobias Zilliacus Scenografi och kostym: Vytautas Narbutas Musik: Martynas Bialobzeskis Teater Viirus i samarbete med Riksteatern I alla goda historier finns det död, en sanning signerad Franz Kafka. Själv har han länge varit förpassad till facket för de dystraste bland dystra och hans anemiska ansikte prydde länge en t-shirt försedd med en textrad om att Kafka inte heller hade det särskilt roligt. Nu när han kommit i ropet igen ? under det senaste året har det bara i Sverige producerats opera, musikaler och flera pjäser med utgångspunkt i hans texter ? tonar det fram en bild av en man som snarare betraktade världens absurditet med ett stort mått av humor. Inte helt oväntat ? tolkningsmodellerna är många när det gäller Kafka, det lär ska finnas över 16.000 publicerade titlar i ämnet Franz Kafka. Det är inte ofta man får besök av en fri finlandssvensk teatergrupp, men desto roligare när det sker. Teater Viirus från Helsingfors har funnits sedan slutet av 80-talet och befinner sig nu på turné i Sverige för Riksteatern med sin föreställning No return, som bygger på Kafkas texter. Turnén är koncentrerad till landets universitetsorter och i Luleå äger föreställningen rum på Aula Aurora ute på universitetsområdet, en minst sagt ovanlig scen i teatersammanhang. Publiktillströmningen är därefter ? alltså inte särskilt stor. Det är synd, särskilt för alla dem som nu missade ett så uppfriskande teatermöte som detta. In på scenen kommer sex tvekande skådespelare. Tydligen är de ute på resa och nu överraskas de av publiken. Blygt försagda försöker de ta sig ut från det låsta rummet, gömmer sig i bänkraderna, letar efter en utgång, en flyktväg bara för att upptäcka att de är fångade där på den tomma scenen. Det finns ingen återvändo, No return, så det är bara att sätta igång och göra det självklara i situationen: De fullföljer teaterns viktigaste uppgift och börjar berätta en historia. De sex skådespelarna har alla sökt jobb på Den stora friluftsteatern i Oklahoma och nu berättar de om hur det gick till. Texten är hämtad ur Kafkas Amerika från 1914 och regissören Cezarijus ?Cezaris? Grauzinis liksom orkestrerar scenen ? skapar rytm och koreografi och en sällsynt timing där inte minst musiken ingår i helheten. Skådespeleriet är imponerande ? sällan har så vilsna och längtande skådespelare synts på en scen. Humorn är lågmäld och skratten snarare vända inåt när ensemblen gemensamt berättar sin sorgliga och osannolika historia. Fortfarande utan möjlighet att ta sig från scenen börjar skådespelarna i andra akten att återberätta den bästa föreställningen som någonsin gavs av Den stora friluftsteatern i Oklahoma, Ett brodermord. För som Kafka sa inledningsvis innehåller alla goda historier död, nu med tillägget ?och helst ett mord?. Tillsammans bygger skådespelarna på scenen upp historien om offret, herr Wese, och hans baneman Schmar, det blir teater om teater och bitvis mycket roligt. Dessutom återigen vackert, livgivande, nästan filmiskt. För att få applåder överträffar skådespelarna sig själva och varandra, berättar mer och mer, skruvar upp det hela till bristningsgränsen. Någonstans där tappar jag intresset, det blir för mycket, tar aldrig slut. Det hade räckt med hälften, poängen hade redan gått fram. En randanmärkning i sammanhanget. För det här var bra, mycket bra.

Ett uppfriskande teatermöte

Kafka har länge varit förpassad till facket för de dystraste bland dystra, skriver Norrbottens-Kurirens Marianne Söderberg i sin recension av pjäsen No return.