Ett underhållande nervöst skratt

2006 hade operan Ordet - en passion sin urpremiär i Berwaldhallen i Stockholm, tonsatt av Sven-David Sandström och med libretto av poeten Katarina Frostenson. Huvudrollen gjordes av mezzosopranen Ann-Sofie von Otter. Ett omskrivet verk, aktat i alla förnäma salonger värda namnet. Det är roligt att ställa ett sådant mer "finkulturellt" arbete mot det operalibretto Ulf Karl Olov Nilsson - UKON kallad - uruppför under rubriken Det panegyriska innanför pärmarna till sin nya och Augustnominerade diktsamling Synopsis (och i en strålande inspelning på en medföljande CD-skiva). Kontrasterna kunde inte vara större. Här får ett neurotiskt jag, ömsom vädjande ömsom hotande, ge röst åt sin plåga och sina komiska tillkortakommanden:
"Jag fantiserar egentligen om fruktansvärda saker.
Jag är nästan aldrig glad på riktigt.
Jag är egentligen en bluff.
Jag är egentligen bög.
Jag har egentligen aldrig tyckt om mina barn
speciellt mycket." Varpå kören svarar: "Är ni helt klara med Ärekränkningen
så att vi kan börja med Löneförhandlingarna?
Är ni helt klara med Efterrätten
så att vi kan börja skicka runt Thinnertrasan?
Är ni helt klara med Marxismen
så att vi kan börja med Körlektionerna?"
Sådär håller det på, och varvas med stoff som tycks hämtat från psykiatriska matriser och diagnostiseringsmaterial. Jaget ställs ut i samhällets larm för att ge exempel på vardagslivets psykopatologi. Men här är nog situationen så svår att inte ens Dr. Phil skulle vara till någon större hjälp (för att nu nämna en förlagskollega till UKON). I övrigt innehåller boken gravannonspoesi, Kal och Ada-historier berövade sina poänger, ett valtal, ett digert yrkesregister ("kostekonomer gillar backgammon, / kranförare pendlar till jobbet, / kronofogdar är tysta men harmoniska"), en hyllningsdikt till Sigmund Freud och en vacker meditation över bokstaven stora A. UKON:s poesi lägger sig nära jargongerna och de mänskliga rollerna, lika löjliga som rörande. Han faller det vanvettiga i talet. Hela registret spelas upp. Så här låga är motiven, så här små är omständigheterna. Men man skjuter det helst ifrån sig, vill inte gärna känna igen sig i det man läser. Skrattet - det är i stunder mycket underhållande - avslöjar ett visst mått av nervositet. Det är en intressant effekt.